...att börja på en ny bok. Lite trevande innan man kommit på det klara med vad det är man håller på med, man inser att det här kan leda någonstans, man längtar tills man får återses. Så är det just nu mellan mig och Ängelns lek. Det är bara synd att jag har ett jobb som pockar på uppmärksamheten också.
Fyraåringen hittade en stor sten på gårdsplanen idag.
- Åh, titta! En önskesten!
- Vad kan man göra med en sådan då?
- Önska sig saker. Kanske att man kan bli ett spöke och fara genom fönstrena.
- Jaha. Varför skulle man vilja det då?
- För att slippa öppna dörrar hela tiden.
- Hur många önskningar får man då?
- Jag ska ha den här tills jag dör.
Ja, varför inte. Jag önskar mig en varm vår och en sommar som kräver mycket glass.
1 kommentar:
Jo, tack, en sån sommar önskar jag mig också...
Och det där med böcker... jag läser kanske två-tre skönlitterära böcker per år, ofta mycket noga utvalda. Och när de böckerna tar slut blir det ju nån slags separation. "Var detta allt?"
Skicka en kommentar