Någon har bytt ut sexåringen. Den person vi har här hemma är visserligen i ungefär samma längd, har samma färger och rör sig på ett liknande sätt. Personligheten är dock en fjortonårings och jag vet inte om jag ska skratta eller ta betäckning.
Konverstation #1:
- Hej, säger maken.
- Det har du redan sagt i dag, svarar sonen trumpet.
Konversation #2:
- Gå ordentligt på sidan så att inte bilarna kör över dig.
- Jaha, okej!!! Så här då?! Ska jag gå så här kanske?! Räcker det? Va? VA?! svarar sonen och går ända ner i diket.
Konversation #3:
Sexåringen berättar roliga historier som han har lärt sig av äldre barn på skolan. De handlar således mycket om vem som blir petad i rumpan och inte, vem som säger röv och inte och vilka ben som är lika långa, särskilt det vänstra. När jag kontrar med en rolig historia från min egen skoltid himlar han med ögonen så att jag hinner bli rädd att hans irisar inte ska hitta tillbaka till sin centrala position igen. Sedan kommer det, dräpande:
- Alltså, du är inte rolig.
2 kommentarer:
Vi har en sexåring-to-be här hemma och jag säger det, det är inte roligt för någon inblandad. Lilla stackars ungarna, en PMS verkar vara småpotatis jämfört vad de är med om.
Hahaha. Jag tycker att det är sant underhållningsvärde i 6-åringar jag och känner igen mitt eget uppförande under alltför många år. Hur bra som helst! Go E-boy!
/Nybliven
Skicka en kommentar