Jag har hört att det är bra att jobba efter målbilder. Så fort jag försöker blir inträder det kontraproduktiva: jag tänker på att jag har nästan 130 elever i undervisning (ja, jag har färre elever i år än tidigare!) och att detta är tiden då alla lämnar in allt samtidigt.
Det är lögn att försöka få någonting gjort. När jag sätter mig hemma är det som om det går ett tyst larm. Barnen blir som tokiga, telefonen ringer eller så knackar det på dörren. På jobbet är det byggarbetare med tillhörande byggarbetsljud eller också så mycket liv och rörelse att man lika gärna skulle kunna installera snurrdörrar i alla öppningar.
När målbilden väl har rämnat jobbar jag på den här tanken i stället: när jag har insett att tidsplaneringen ändå har gått åt skogen är det väl lika bra att slappna av i soffan och spela Lego Star Wars II med sexåringen? Att måla med vattenfärger med treåringen? Att äta glass framför tv:n och se en film som du har sett sexton gånger tidigare? Nej, jag tänkte väl det. En halv vecka kvar, sedan lov och systerysterbesök!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar