Jag och min signifikante andre har pratat om det här med perfektionism. Inte i det här hemmet, visserligen, men i oroväckande många andra. På bloggar och på Facebook skrivs det om de fantastiska barnen, de superdupermysiga vardagarna, de ultragudomliga helgerna, om kvalitetstid med sin maka och make, om hemmet som är skinande rent och luktar gott, om tvätten som i stort sett vikt sig själv medan bullarna gräddas i ugnen och om livet som återvänder med våren och ljuset.
Om ni ser mitt gröna nylle så beror färgen på avundsjuka. Jag unnar naturligtvis alla den lycka de känner - men skeptikern i min frågar sig/mig om det verkligen är så där underbart? Vecka ut och vecka in? Och ja, jag är medveten om att man måste se det fina i det lilla. Men ändå.
Tvätten viker inte sig själv. Den ligger bortglömd i över ett dygn och måste tvättas om. Bullar är det inte tal om. När hinner ni det? Jag är skittrött. Jag älskar mina barn. Mina vresiga barn som inte vill äta upp, som inte vill cykla själva och som inte vill gå och lägga sig utan strid. Jag och maken möts i dörren och slänger något ord om att lilleman behöver nya stövlar och storeman behöver nya regnbrallor. Tur att det finns telefoner, för det är då vi kan talas vid ostört och prata om alla andra viktiga saker.
Allvarligt - kan någon ge mig receptet på den där harmonin? Eller receptet på någonting som går att baka skitfort?
8 kommentarer:
En livslögn! Men låt dem du tro att folk går på det... För oss alla andra är barnen bråkiga, hushållsarbetet ogjort, tiden otillräcklig och kärlekslivet icke-existerande. De korta stunderna av den där harmonin man så storordat beskriver är just korta men ACK så uppskattade när de förgyller ett hörn av vardagen. Vi är som ni. Och får köpa att så ser det nog ut (för de flesta) i en hektiskt flämtande vardag!
(Du hinner förresten läsa oförskämt mycket så jag ligger i lä även där! Du vinner!) :)
Med lite Freud är det lätt att förstå att de där perfekta liven bara är fantasier o projektioner. Man väljer att visa det man vill visa, för att försöka vara den man vill vara. Oroa dig inte, jag är övertygad om att perfektionismen är fake. :)
Gör chokladbollar eller baka snabba baguetter, som inte ens behöver knådas. Dem gör jag jämt.
Lycka till!
Tack och lov och lättnadens suck och allt det där. Jag måste ändå säga att kärleken frodas och får man inte stunder så får man ta sig dem. Det lät så negativt i inlägget, men vi träffas faktiskt ibland, jag och maken = ) Chokladbollar äger!
Vilket klockrent inlägg! Helt sant! Hittade din blogg av en slump för några månader sedan, och jag gillar den skarpt!! Gillar ditt sätt att formulera dig, och inte att förglömma dina lästips! Och kom i håg, "dammtussar visar bara att du gjort något roligare"!
Det är så sant det där med dammtussarna! Jag tror att jag ska brodera in det i korsstygn och sätta upp i tv-rummet.
Trevlig helg!
Dammtussarna under sängen är ju bara skydslänglarna som ställt undan sina tofflor...det vore ju dumt att städa bort dem...då blir de ju inte hittade
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det handlar om att välja rätt sällskap!
Man ska bara bjuda hem människor som man vet att de också glömt av en tvätt ibland... såna över vars ungars leksaker man måste hoppa fö att ta sig igenom hallen och de vet att det är likadant hemma hos en själv.
Man ska bara umgås med människor som kan äta Ballerinakex direkt ur paketet och som vid den gemensamma middagen (korvstroganoff) kan nöja sig med en vinslatt i udda koppar, för att fingalsen (Nalle Puh) står i disken...
Har man sånt sällskap, då behöver man inte ha ångest över den uteblivna perfektionen. Och jag tror, faktiskt, att vi ickeperfekta mår lite bättre...
Visst mår vi bättre - när vi kommer ihåg att inte bli så stressade av de perfekta... Men det är så sant som du skriver och jag/vi har sådana vänner, men ändå sneglar jag ut genom mina frostade fönster och tänker att jag i alla fall kan se ut hemma hos någon annan = )
Skicka en kommentar