Jag hade två kalsongpojkar i huset fram till lunch och när den intagits åkte vi in till stan för att gå på bio. Medan vi väntade på att filmen skulle börja hann vi köpa nya gympadojor åt treåringen och sedan några godisar för själva filmtittandet. Vi såg "Rio" i 3D och speciella glasögon var därför att rekommendera. Det var min första 3D-film och det var riktigt coolt att se fåglarna komma mot en med vingar och näbbar. Konfettin under karnevalen i Rio fick oss att vilja sträcka ut händerna för att känna efter om den gick att vidröra.
Vi lånade biokuddar för barnen att sitta på, så att de skulle komma upp lite i sätena och se bra. Treåringen insisterade på att vända den fel väg - han ville sitta i den som i en balja. Han satt således i skräddarställning, mycket långt ned i sätet, under hela filmen.
Väl hemma hann sexåringen hjälpa farfar med veden och treåringen gick upp till farmor. Själv hann jag spackla lite och grundmåla andra varvet på innerdörrarna. Med barnen i säng hann jag dessutom att röja upp i vårt rävlyeliknande hus.
Så här i skrift verkar det som om vi har haft en fantastisk dag och på många sätt stämmer det, men tro mig; mellan alla aktiviteter har sexåringen hunnit visa upp fler personlighetsdrag än en tonåring korsad med en amoklöpande terrorist. Måtte han göra bort alla sina svängningar nu och att det inte blir värre i tonåren.
1 kommentar:
Jag har hört att det är "små barn, små bekymmer och stora barn, stora bekymmer". Jag hoppas nog, precis som du, att det inte stämmer...
Skicka en kommentar