Det var dags, sannerligen var det mer än dags, för treåringen att tvätta håret. Medan jag spolade upp badvattnet satt han med mantrat: "Men jag ska ju inte tvätta håret."
Därpå följde en kvarts samtal där jag förklarade att vi visst skulle tvätta håret. Jag berättade att vi skulle hälla med en tillbringare och att han kunde hålla en handduk för ögonen så att det inte skulle komma vatten i ögonen.
Oavsett hur jag gör blir det superdåligt. Antingen är han eller jag arg. När badningen sedan är över tar jag fram en pyjamas. Fel pyjamas. Jag försöker möta honom halvvägs och erbjuder en annan pyjamas. Det är också fel pyjamas. Nu står han är naken och ber mig klä på honom. Problemet är att han inte vill ha någonting på sig.
Ska jag hålla i honom? Tvinga på honom den första eller andra pyjamasen? Ska jag lägga honom naken? Ska jag vänta ut honom tills han klär på sig själv? Hur kan det finnas så mycket vilja i en sådan liten kropp?
Sanningen är samtidigt att han kan bli lika arg om jag säger att han inte får springa med en sax och den saken är ju inte förhandlingsbar. Saxen bänder jag bort från hans ofattbart starka händer. Att tvätta håret, är det förhandlingsbart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar