Ibland känns det som om livet lever sitt eget liv. Det blir lite som en karusell som snurrar på och man har inget annat val än att snurra med och hoppas att man inte ska vara för yr när det väl stannar.
Mattan drogs undan lite när maken blev uppsagd och trots att vi har goda förhoppningar om en ljusnande framtid återstår ändå många trådar som ska knytas ihop innan vi har en ny matta. Ursäkta metaforerna, men svensklärare som jag är är jag arbetsskadad ungefär upp över öronen.
Idol-tittandet gör intryck och jag funderar över formuleringen "sitta säkert". Man hoppas att man sitter säkert på jobbet, i förhållandet, i föräldraskapet... Då är det skönt med goda vänner att träffa över lunchen, sköna kvinnor att träffa på kvällen och en (sovande) make att komma hem till om aftonen.
That's life. C'est la vie. Hä jär lijve.
3 kommentarer:
Jag får känslan att om det är någon som klara undandragna mattor på ett bra sätt så är det du. Det känns som attdu har balansen för att stå upprätt även om underlaget gungar lite. Så det så.
Kram!
Jo, ibland känns det som att livet är tåget som dundrar förbi medan man själv står bakom bommarna och irriterat väntar på att få grönt...
...och då är det ruskigt svårt att fånga dagen. Fast man vet att man borde.
Så kloka kvinnor. Vilken välsignelse.
Skicka en kommentar