Jag har bara 50 sidor kvar på min braiga bok, så nu var jag tvungen att ta en liten paus för att dra ut på njutningen. Roslunds & Hellströms Tre sekunder kanske inte vinner några priser för sina karaktärsgestaltningar, men när man fått följa personerna vid polisen i Stockholm City känns det ändå helt okej. Den här gången handlar det om infiltration vid de tunga narkotikasyndikaten och som vanligt blir det ett bevis på vad bra efterforskning av goda författare kan göra för handlingen i en kriminalroman.
Snart femåringen läser kortare och längre ord nästan utan att behöva staka sig. Det känns helt otroligt att han lärt sig läsa i stort sett på egen hand. Visst har vi tragglat bokstäver, lagt bokstavspussel och sjungit ABC-sånger, men vi har knappt övat på att sätta ihop dem till ord. Apotek, dieselbil, godståg, kvarnsten... Det är några av orden han läst innan han somnade för kvällen. Föräldern i mig hindrar mig från att tänka yrkesmässigt och jag ska inte åka iväg och köpa en lättläst bok åt honom. Inte ännu.
Filmen jag köpte i fredags, Övertalning, är inte den jag förälskade mig i första gången jag såg den. Den första versionen med Amanda Root och Ciarán Hinds är i det närmaste oslagbar, men jag har inte lyckats få tag på den på DVD. Jag spelade in den på VHS en gång i tiden och förde över den själv till DVD, men nu har den slutat fungera. Därför blev det ett inköp av den här med Sally Hawkins och Rupert Penry-Jones. Efter att ha sett filmen tre gånger (jag vet, fruktansvärt) under helgen börjar jag ändå kunna ta till mig den. Trevlig, mycket trevlig.
3 kommentarer:
Samma hos oss. En självlärd läsare... fascinerande.
Ja, hur går det till?
Åh, mina favoritförfattare R&H. Kanske inte så mycket för sin litterära språkliga begåvning, som för sina fantastiska samhällskritiserande och väl underbyggda romaner. Men varje gång lämnar de mig lika full av tankar och åsikter kring samhället som vi lever i.
Skicka en kommentar