Idag har jag lyssnat på en som pratade och pratade och pratade och pratade... ja, ni fattar. Skillnaden från mitt eget prat i det förra inlägget är att den här mannen TALADE och han lät varje mening vara betydelsefull, varje ord betydelsebärande. Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi, har talat om religion ur olika synvinklar och om islam i synnerhet. Han är otroligt vältalig, kunnig, rolig och framförallt respektfull i alla snår som annars kan verka vara minerad mark.
Jag tycker om att känna mig som elev igen. Ibland får mitt yrke mig att känna som om jag ska sitta inne med svar på alla möjliga och omöjliga ting. Sådana här dagar får mig att bli nyfiken på att upptäcka allt jag inte lärt min ännu... Det är en hel del.
I övrigt är det fullspäckade dagar där tiden rinner iväg och idag har jag inte hunnit äta middag. Dock har vi hunnit på barngympa som en ärtig och driftig byamamma så fint fixat för alla våra barn. Mindre bra är att äldste sonen hunnit skaffa sig en rejäl fläskläpp och således inte vill åka till dagis imorgon.
Roligt är dock att vi har hunnit titta på min syster, barnens moster, på webb-kameran som hon fick av oss i present när hon fyllde år. Det är en annan sak att få höra en person tala och samtidigt se ansiktsuttryck och gester - då blir det lite mindre långt till Stockholm.
Nu - silencio och lite Grays.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar