Jag har pratat och pratat och pratat och pratat och pratat och pratat och pratat och pratat idag. Jag har pratat med fem klasser (nästan 30 elever i varje grupp), jag har pratat med en grupp andra människor om elevinflytande, jag har pratat med en grupp om elevhälsa, jag har pratat med min man för att lösa diverse akuta frågor kring sådant vi inte vet någonting om, jag har pratat med min syster (2x30 minuter) i telefon, jag har pratat med min mamma, med min pappa, med min svärmor och min svärfar, med en kompis och med barnen... Jag är så less att höra min egen röst...
Då har jag fortsatt att prata. Med annat folk. På facebook. Konstigt det där. Ändå har jag ingenting att säga. Absolut ingenting.
3 kommentarer:
Jo men, du har massor att säga, om jag utgår från den här tänkvärda och roliga bloggen. Kör på! :)
Jag hoppas taltröttheten gått över till imorgon då. Vore ju synd om du bara ska sitta och tiga när vi har så många tankar kringnboken. Eller... annat än boken... ibland.
Jo, det ska nog vila till sig = ) Jag kommer igen, mer verbal än någonsin.
Skicka en kommentar