Jag fick en speciell upplevelse idag när jag och mina lärjungar såg filmen Juno som en del av det arbete vi genomför inom området Kärlek och samlevnad. Kort sammanfattat handlar filmen om sextonåriga Juno som blir gravid, bestämmer sig för att föda barnet och adoptera det till ett par som hon utsett. Allt sker under rappa repliker kryddade med sarkasm. Underbar film.
Min insikt gällde dock vem man identifierar sig med i filmen. Medan ungdomarna självklart tänker sig in i sextonåringens situation sitter jag själv och bara funderar över hur det skulle vara om jag var den trettiosexåriga kvinnan som inte kan få egna barn. Egentligen är det självklart, men det blev inte självklart förrän idag. Årskurstreorna är fantastiska och diskuterade filmen på ett sätt som gör det sååå värt det att få sitta ner med dem och bölja fram och tillbaka i resonemangen. Det blev då klart att jag ser på paret som ska adoptera på ett helt annat sätt än vad de andra gjorde.
Jag har också insett att jag tycker hemskt mycket om att umgås med människor. Jag har alltid tyckt om det, i lagom mängd, men nu har det sociala livet fått en annan betydelse. Därför är jag extra glad över att jag har ett arbete där jag träffar mycket folk: gamla med en massa erfarenhet och som kan visa på hur synsättet på olika frågor kan se ut när man fått lite distans; unga med en massa entusiasm och som vill förändra och påverka, män som man kan skoja lite hårt med; men framförallt - en massa härliga kvinnor som delar med sig av allt från glädje, sorg och material.
Med den varma känslan i maggropen välkomnar jag den här helgen med vidöppna armar.
Ps: En liten bekännelse. Jag köpte en film idag, Övertalning i den nyare filmatiseringen. Den kostade 99 kr men då gick en summa till Rosa bandet-kampanjen. Det är väl okej? För en god sak?
Ett tillägg till bekännelsen: bara tre kronor (!) av de 99 gick till kampanjen. Fast det såg jag inte förrän jag kom hem...
4 kommentarer:
Fick treorna ta del av att du kände mer med den barnlösa kvinnan?
Ibland är ju gränsen hårfin mellan att vara "debattledare" och delge dem sina personliga åsikter också.
Jag lägger jantelagen åt sidan och bestämmer mig för att jag är en av de där kvinnorna du skriver om..!
Nu ska jag själv knyppla ihop ett litet blogginlägg och fundera ytterligare på huruvida jag ska lägga ner eländet eller om det här bara är en period.
Trevlig helg!
Låter som en lektion jag mer än gärna skulle ha varit med om under min egen tid på gymnasiet. Den som ändå hade fått ha dig som lärare ;-)
Hoppas att ni får en skön helg tillsammans!
Kram U.
Anna: Nej, jag delade inte med mig av de tankarna. Det räcker bra med att tänka det för mig själv och kanske dela tankarna med en klok person i personalrumet = ) Det är svårt att vara personlig utan att bli privat, men jag är hellre på den säkra sidan.
Zun: Så roligt att se dig här! Vi ser verkligen fram emot den här helgen! Ha det bra du också"
Ibland blir jag ärligt avundsjuk på er som kan ha sådana diskussioner. Men då får jag fokusera tankarna på att mitt uppdrag är annorlunda....mer socialpedagogiskt... =)
Skicka en kommentar