Jag har träffat två före detta elever i dag. De sökte upp mig för att få en kopp kaffe och en pratstund och jag tycker att det är så härligt att få höra vad det blev av dem, hur de tycker att livet efter gymnasiet är och om de tycker att de har fått tillräckliga kunskaper med sig. En elev gick ut förra året och den andra gick ut för två år sedan, men herre jistanes vad det händer mycket med dem på den korta tiden.
Min favoritklass (jag får säga så, eftersom de är mina) gjorde vågen och spelade upp en sång för mig för att muntra upp mig efter sjukfrånvaron. Jag var redo att ge dem jullov efter det, men kunde sansa mig tillräckligt mycket för att driva dem halvt till vansinne innan den verkliga ledigheten.
Sjuåringen är glad och pigg och skulle kunna vara med kompisar dagarna i ända. Treåringen kurar ihop sig vid läggning och ler stort:
-Hörrö, ska vi ligga så här å prata me varann? Om hur jag har haft det på min förskola?
-Okej, det kan vi göra. Hur har du haft det då?
-Nja, nu kommer jag inte ihåg så bra.
-Vem har du lekt med?
-Olle och Liam är mina bästa lek.
Han fick åka och titta på Tomtesagan med förskolan i dag. Alla barn utom två somnade i bussen på väg hem och mitt barn var, hör och häpna, en av de insomnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar