Det finns så mycket bra och roligt, tänkvärt och underfundigt att läsa och lyssna på. Tänk så mycket man missar. Tänk så mycket skit man ger alldeles för mycket uppmärksamhet. I dag har jag glatts åt de här två inläggen:
Det första, en krönika av Johanna Koljonen, om ord som talar till oss utan att vi med våra egna ord kan förklara känslan som väcks inom oss. Hon är så välformulerad, lågmäld och ödmjuk, i sitt sätt att lägga fram sina tankar. Slutklämmen är vacker och jag hör inom mig hennes sjungande finlandssvenska intonation.
Det andra är att asgarva åt, oavsett om du älskar eller hatar Håkan Hellström. Håkans julskiva: lyssna - och gråt! Det roliga börjar ungefär en minut in på klippet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar