torsdag 27 januari 2011
Sjuhundratretusen sätt att döda en svensklärare på
Jag sitter och rättar en 12,5 hög hög med bokrapporter och ååååh, vad jag skulle vilja bränna alla fantasyböcker! Bomber och granater, anfäkta och anamma så tråkigt det är. Varje fantasybok innehåller sjuhundratretusen världar och alla sjuhundratretusen världar har sina kungar, alltså sjuhundratretusen stycken och alla har de sjuhundratretusen brorsöner och de har tillsammans sjuhundratretusen uppdrag. De måste bara klampa över det där höga berget först. Och tämja en drake. Och hitta en spira. Och lösa gåtan vid källans fot. Och lära sig sjuhundratretusen olika sätt att överlista en Väktare. Vad är det för fel på fantasyförfattare - blev de inte sedda som barn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nåja!
Fantasyläsare blir ju duktiga på att komma ihåg och sortera information om inte annat. Erbjudandet står kvar. Jag kan läsa åt dig :D
Fast kanske jag skulle satsa på att skriva en egen fantasyroman. Recenserar du den då :P
Och så går det inte att komma fram till något annat budskap i boken än att det är en kamp mellan ont och gott, och det goda vinner. Vinner det onda någonsin???
Och namnen!! Jag blir vansinnig på karaktärernas namn! Jag kan ALDRIG hålla fantasy-karaktärernas namn i huvudet och när jag närmar mig slutet av recensionen vet jag inte om han som fick hela kungariket var ond eller god.
KMAMF (Kvinnor Med Aversion Mot Fantasy) förenen eder! Jag kallar till årsmöte nästa torsdag!
Skicka en kommentar