Det blev en händelserik dag med mycket lek och mycket "men du". Efter en lunch hemma åkte vi till Nimbys värld och tillbringade många timmar med klätter och rutch. Det är så härligt att se sexåringen, helt fri och trygg, springa omkring utan att han hela tiden undrar var vi är eller funderande över om vi skulle komma på tanken att åka hem utan honom. Så var det för ett halvår sedan (trots att vi aldrig åkt hem någonstans ifrån utan honom). Två andra grabbar började reta honom och pilla lite på honom och jag iakttog med spänning från några meters avstånd hur han skulle hantera dem. Det gjorde han med den äran och viftade bara bort dem, utan min inblandning. Mamma tiger vaknar ändå till lite och jag fick bita mig i tungan och lugna det skenande hjärtat lite.
Snart-treåringen blev omkullsprungen av en oaktsam kille som var någon decimeter längre än honom själv. Vår grabb reagerar ganska likt Hulken och ställer sig morrande upp med ihopbitna tänder och knutna nävar. Den andra killen backade snabbt med skärrat uppspärrade ögon. Skönt. Ingen kommer att sätta sig på lillkisen i första taget.
Middag på Max och handling på Coop och sedan hem med trööööötta barn. Lilleman somnade redan halv sju, vilket i och för sig bådar gott inför förskoleomstarten. Storegrabb är så stor och härlig nu. Han tog en lång dusch, till dess varmvattnet tog slut, innan han lade sig, sjöng Manboy sjutton gånger och sedan somnade lugnt och stilla.
Okej. Jobbomstart och det känns bra, trots lite söndagsångest just nu.
1 kommentar:
Finfina barn. Inte alls konstigt på så fina föräldrar. Lycka till imorgon när vardagen återinfinner sig.
Kram U.
Skicka en kommentar