I mitt yrke, och då framför allt i de pojktäta klasserna, handlar samtalsämnena ofta om det som är naket, sexuellt eller billigare i USA. I dag, som ett led i att göra en anslagsanalys, ropade pojke 1 till pojke 2 att "sätt på filmen". Sagt och gjort. Pojke 1 tog filmen och gjorde juckande rörelser mot den. Chockerande? För vissa och för visso, men det är inte direkt så att någon i det rummet uppfann hjulet. Det är många sådana hjul uppfunna under de futtiga tio år jag har inom yrket.
Roligt? Inte mycket, även om jag misstänker att många manliga vänner skrattar sig halvt fördärvade. Otaliga är de exempel där jag och mina väninnor påtalat att "jag ska bara gå ner och sätta på en tvättmaskin" och fått någon typ av reaktion som anspelar på sex. Det är inte juckande rörelser (längre) utan nu för tiden möts man av ett roat flin och eventuellt ett höjt ögonbryn.
Är det genetiskt? Sitter det i hjärnroten? Sitter det i ryggmärgen? Eller sitter det bara?
2 kommentarer:
Både roligt o sorgligt. Usch ja, vet inte om det är jobbigast för dem, pojkarna, som måste försöka vara så tuffa. Eller för flickorna som ständigt blir lite förnedrade. Snett är det iaf någonstans. Tror kanske att förändringen måste komma från MÄN som vågar göra annorlunda, bryta normen, föregå med gott exempel. Kvinnor som ständigt tjatar om jämlikhet står inte så högt i kurs. Lycka till!
Jag tar inte illa vid mig. Jag har både sett och hört värre. Det värsta är att man blir lite luttrad. Den här gången ville jag mest gäspa, så uttråkad blir jag.
Visst måste förändringen komma, bl.a. från män. Det sorgligaste tycker jag är att man, när man försöker föra en diskussion kring ämnet, ändå uppfattas som en rigid konservatist som humorlöst missar allt roligt i vardagen. Som tur är brukar det ordna upp sig när sådana här människor får några årsringar till.
Och tack!
M
Skicka en kommentar