Sexåringen låg och snörvlade i sängen. Jag låg i mitten och läste boken jag aldrig blir klar med, med lillebroren sovande på ena sidan och storebroren bortvänd på den andra. Jag frågade om han var förkyld och då brast det för honom och han grät nästan otröstligt.
Först ville han inte säga vad det var, antagligen för att han redan där förstod att han egentligen inte behövde gråta, men sedan kom det fram att han var rädd att någon skulle komma och skjuta mig och pappan så att han inte skulle ha några föräldrar. Han har naturligtvis läst tidningen och blivit rädd för att det som stod omskrivet där skulle kunna hända i hans hus.
Nu sover han i alla fall, till synes lugnt, men oj vad svårt det är att lugna med de rätta orden.
1 kommentar:
Ja usch. Det värsta var att det var en pojkes pappa som satt i det huset. Kram.
Skicka en kommentar