3-årskontroll med lillebroren. Vi kan väl konstatera att det gick så där. Han ligger inte efter i utvecklingen, han växer som han ska och han går upp i vikt helt enligt kurvan. Problemet är bara att han blåvägrade visa någonting.
Det började bra med att han vinkade stort till distriktssköterskan och berättade att han precis hade fyllt år. Hon konstaterade att han talade mer än enstaka ord och visade in honom i undersökningsrummet. Där tog det tvärstopp.
Mäta? Nej.
Väga? Vägra.
Rita? Absolut inte.
Titta på bilder? Helst inte.
När vi till sist fick honom att peka på vad man kunde ha på sig (mössan) och vad man kunde dricka ur (muggen) svarade han med otroligt snorkig röst, som om han dumförklarade kvinnan framför sig för att hon inte visste svaret på frågorna själv.
Innan vi gick därifrån, för övrigt med en skrikgråtande treåring som både ville ta på sig sin nyvunna tatuering och ha den kvar på pappret, kom sköterskan med en broschyr som hon stack i handen på oss. Hon muttrade leende om "einvijsproyl" och gav oss Tips och råd på hur du som vuxen kan agera i olika sammanhang... Nej, men tack då.
3 kommentarer:
Haha!! Kan du ta med den på jobbet så jag kan få kopiera!?! Skönt att nån annan har det likadant! ;D
Sådär var nån av mina också; kunde inget, och tittade på bvc-tanten som om hon var galen. Sen återgick ungen till normalläge igen då vi gått därifrån. Det måste vara något de gör???
Jag kan ta med treåringen till jobbet. Vi behöver inte ens kopiera honom.
Jag tror att de känner av att man själv blir lite pressad. Att man telepatiskt överför tanken "gör bara det vi båda vet att du kan så att vi får gå härifrån med ett MVG".
Skicka en kommentar