Vi säger egentligen inte napp, utan tutte, men det låter så obcent söder om länsgränsen, så vi låtsas att vi säger nappp. Vi försöker förbereda den lille, som för övrigt fyller tre år i morgon, på att sluta med napp, men han har bara hållit upp ett finger och säger:
- Ja, om ett.
- Ett år?
- Nej, om ett.
- Om en vecka?
- Nej, om ett.
Man måste bestämma sig för att sluta gissa, för annars får man hålla på i evigheter.
Till slut kom det dock.
- Nu har jag slutat med tutte.
- Men så bra. Ska vi skicka i väg den till tomtenissarna då?
- Ja.
- Då gör vi det nu.
- Ja. Men om ett.
Suck.
Sedan vet han att han får välja sig en leksak i rimlig prisklass när napparna väl är väck. Han har gjort en lista över saker han önskar sig.
- Nu skickar vi tutten till nissarna.
- Nej.
- Jo, men du har ju sagt det.
- Nej, jag vill inte.
- Du skulle ju få välja en leksak.
- Jag behöver ingen leksak.
- Men du ville ju ha en Byggare Bob-sak.
- Den var nog inte så fin.
- Men en sådan där ratt på en bil som låter?
- Den var inte heller så fin.
Suck.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar