...men det är söndag i sängen hos mig. Ändå steg jag upp och gick till jobbet. Varför? kan man fråga sig. Det gör jag också just nu. Maria Blek af Nosen, blev jag kallad av kära kollegan i dag. Ett mycket passande adelsnamn om jag får säga det själv.
Feber i fyra dagar. Jag kände mig lite pigg i går. Det gick över. Nu känner jag mig inte pigg igen och hoppas att DET ska gå över.
Någon frågade mig hur det var att vara lärare. Nå jo. Nog är det bra nog. Jag älskar mitt jobb. Det som är mitt lärarjobb. Organisationen runt omkring, den... ja, den är bitvis lite sämre, för att uttrycka det milt.
Jag är på intet sätt oersättlig (i mitt läraryrke) men det är svårt att låta en vikarie ro i land allt det där andra. (Allt det där andra jag knappt kan tro själv att det är meningen att jag ska göra.) Jag innehar ett yrke där det skulle gå att skriva en hel del meriter i ett CV. Jag har få högskolepoäng i dessa intressanta meriter, men jag kan bjuda på garanterade mängder erfarenhet.
2 kommentarer:
Tala om det! Det borde vi göra över en vinflaska någon gång. Skriva en lista över kompetenser som kommer med yrket.
Du! Din man och dina barn satt vid bordet bredvid mitt i dag på Ekan men jag vågade inte säga hej. Säg det till din man. Och säg också att jag känner mig lite len som inte vågade säga hej.
Haha! Jag ringde hem under dagen och frågade vad de gjorde och då berättade han om en sådan lustig grej: han sa att han såg en liten flicka som han kände igen, men kom inte på varifrån. När han såg dig kopplade han ihop facebook + blogg + barn + jobb. Jag frågade om han hälsade, men han sade nej, eftersom han var övertygad om att du inte hade någon aning om vem han var. - Du, den tjejen vet vilka alla är, sa jag, och visst hade jag rätt! Men jag ska hälsa honom det! Och lite len är du = )
Skicka en kommentar