Kommer ni ihåg den gamla rullen? Julia Roberts som flyr från sin sadistiske man och hinner plocka äpplen i goda grannens trädgård och förälska sig i honom innan sadisten hinner i fatt henne. Det har egentligen ingenting med saken att göra, men om det skulle göras en film om min yngste son skulle den heta "Sömnens fiende". Han vill verkligen inte sova, killen. Jag förstår inte hur någon kan vara så allergisk mot att sova.
I dag har han dessutom definitivt kommit på att han kan ställa sig upp i barnstolen när han äter och han har kommit på konsten att klättra upp i trappen. Nöjd är han. Tills jag lyfter ner honom. Han är ett energiknippe och det bara lyser i ögonen på honom när jag öppnar diskmaskinen (som han också krypit upp i), när jag glömmer dörren till toan öppen (sist lyckades han gräva fram en gammal tvättlapp) och när jag närmar mig ugnen.
Jag hade bara 100 sidor kvar av tegelstenen Katedralen vid havet när lilleman kom på att han nog ville göra ett litet uppehåll från nattsömnen och ligga i famnen och göra monotona läten. Ja, ja. Det fick han. Då kom storebror på att han ville kissa. Ingen rast, ingen läsro.
Men nu är boken avslutad och en kort sammanställning av tankarna kring Katedralen vid havet finns i Bokgalleriet.
1 kommentar:
Du får gärna låna mitt ex av "lyckan, kärleken..." om du vill! (Du ser, nu börjar jag...). Har du vägarna förbi stan är det bara att sväga förbi och låna den.
Nu ska jag klicka in på bokgalleriet och läsa där. Trevlig helg!
Skicka en kommentar