Ska man framhålla sig själv på jobbet? Tala om hur duktig man är och hur mycket man har fått gjort? Hur bra det har gått och snabb man är? Nja. Tomma tunnor skramlar mest, tänker jag som den lilltant jag innerst inne är i min trettioåriga kropp. De som skrävlar mest har sämst självkänsla - fast å andra sidan högst lön också.
Jag sitter och läser Malin Wollins krönika i Wendela, senast i raden av tidningar inriktade mot kvinnor. Svenska kvinnor är bland de sämsta i världen på att framhäva sig själva på jobbet. Säkert är det så. Malin Wollin säger också att hon bara tycker att det är skämmigt att framhålla sig själv - det borde märkas hur duktig man är ändå. I slutet av krönikan skriver hon att hon tycker att fler borde börja skrävla.
Men om man ska göra det, måste man inte ljuga så man tror sig själv då? Jag menar, jag kan ju inte skrävla om jag sitter och rodnar och bara tycker att jag själv är pinsam. Ändå blir jag förbenad varje gång jag ser lönelistor och kan konstatera att jag tjänar 12 kr mer än de som anställdes förra året. Jag har jobbat i sju år. Finn fem fel.
Men okej. Vi bestämmer att jag ska börja skrävla, men om man då som jag har så bra självinsikt att jag utan problem kan konstatera att jag är genomsnittlig på det mesta, vad ska man göra då? Förslag?
5 kommentarer:
Du är inte genomsnittlig på det mesta, utan snarare ovanligt duktig! Berätta det för din chef också.
Jag menar verkligen genomsnittlig, medium. Du vet: varken blodig eller välstekt. Jag är ljum - och det är aldrig bra = )
Alla är bra på något.
Själv har jag inte kommit hälften så långt inom karriären som mina vänner. Däremot har jag en självinsikt och ett djup som många av dom inte har.
Det handlar bara om att hitta det man är bra på och lära sig väredesätta det. Oavsett om det gäller att baka sockerkaka eller förvärva miljoner åt det vassa företaget man jobbar för.
Skicklighet premieras aldrig automatskt, man måste framhäva det själv. Det är ytterst osannolikt att din chef kommer fram till dig och säger att du är värd mer än du redan har i lön. I bästa fall får man en ryggdunk. Löneförhandling är som ett pokerparti, den som bluffar bäst vinner. Det handlar inte om skrävel utan om att värdera sig själv högt. Kanske har män högre självbild än kvinnor pga att pojkar är uppfostrade till att tävla.
åh, det där är så svårt!
jag fixar bara inte att skryta och framhäva mig själv men som tur är har jag en chef som värdesätter mig högt och självmant höjer min lön med jämna mellanrum, det är nog rätt så ovanligt.
Skicka en kommentar