...men jag är litegrann gift med en. Lite överdrivet vill min man att vi ringer till någon vårdinstans så fort vi inte kan sätta diagnos själva. Jag svarar att: "äh, det är nog inte brutet." Lite överdrivet alltså, men ganska talande.
Nu har jag läst Wendela igen och roas. Det är intressant läsning, bara man har lite distans. För mig blir det att skriva småprovocerande texter för att locka nya läsare till ett nytt forum. Och gissa vad - det fungerar.
Deras fem-i-topp på vad man bör låta ens barn pröva på finns att läsa här och sedan låter de psykiatrikern David Eberhard göra ett uttalande. Han måste ha slagit frivolter av glädje för den gratisreklamen, för det här är precis det han skrivit om i sin bok I trygghetsnarkomanernas land. Jag har läst boken i fråga (se Bokgalleriet) och roades av den. Det finns mycket att fundera över och det är roligt att diskutera just med trygghetsnarkomaner.
Mina barn får slå sig. E får skära grönsaker med vassa knivar. Men på första plast på fem-i-topp står att man ska låta barnen leka med elden. Ehh. Nej. Man leker inte med eld. Punkt. Men de kan få vara med när man gör upp eld. De kan få förstå varför man ska se till att elden får syre och varför eldad furu sprättar och inte björk. Hur mycket jag än kan hålla med Rousseau om att vissa borde tillbaka mer till naturen så finns det ingen anledning att leka med eld. Det kan gå illa, för det har vi sett exempel på här i byn.
Just nu sitter min sjumånaders och biter på en strömförande kabel. Och det är ju onödigt. Eller kanske bara nyttigt, Wendela?
3 kommentarer:
an blir ju ingen pyrman för att man får leka med elden lite. Sen ska det ju ske under vuxens insyn :( Vi fick leka med elden då jag var liten. Vi fick häjlpa till att bränna ner gammalt gräs och löv, och ris på våren. Man lär sig, som han säger- att hantera elden.Hur den fungerar. Ngot man lär sig av praktisk erfarenhet- inte gneom att någon berättar eller att man läser. Det kan börja med att man får försöka sätta eld på sin korvpinne och hur man sedan ska få den släckt ^_^
Precis - att hantera eld är annat än att leka med den. Men överhuvudtaget... Plastpåsar över huvudet, hoppa i sängen med en sax i handen, järnrör i munnen när du springer. Det är skillnad på att leva ett vanligt liv där du faktiskt får dricka vatten ur trädgårdsslangen och där du får leka i skogen och att inte få pröva på något.
Tack för titten!
Märkligt att jag blev så. Jag fick minsann hålla på både med eld och kniv.
//Mannen
Skicka en kommentar