Håll i er nu. Jag och min man hyrde en film i går. Som vi båda ville se. Och som vi faktiskt såg tillsammans. Utan att någon lämnade rummet. Det händer typ... aldrig. Och det blev rätt lyckat.
The bucket list, eller Nu eller aldrig, som den svenska filmtiteln lyder handlar om två män, Jack Nicholson och Morgan Freeman, båda med besked att de bara har en viss tid kvar att leva. De är varandras motsatser: svart och vit, fattig och rik, ödmjuk och burdus, monogam och otrogen... Listan kan göras längre än så.
Manlig vänskap. Det är ett bra tema och med dessa båda giganter är det en fröjd att se vilka saker de vill hinna med att göra innan de dör, alltså the bucket list. Filmen är något så ovanligt som bara 1.33 lång. Jag trodde inte att det gjordes så korta filmen nu för tiden om de inte hette typ Idiotrepubliken eller något. Det som är så fint är att det hela tiden är lågmält. Ingen tar över, inte ens Nicholson. Och det är rätt seriöst. Man får följa de båda männen, som delar sjukhussal, när de genomgår behandlingar, får frossa, kräks och tappar håret. Och fram växer en osannolik vänskap.
Nu förstörde inte min man det sista tårdrypande ögonblicket - MEN TROR NI INTE ATT DVD:N LA AV!?! Mitt i begravningstalet när alla kommit till insikt om vad som är viktigt i livet och när det bara var tre minuter kvar innan eftertexterna. Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod.
2 kommentarer:
En film som bara är 1.33 lång som ni båda ville se. Wow, det är nästan värt en applåd!
Det är inte många gånger man lyckas med en sån grej...
ovanligt både med korta filmer och att man råkar hitta en film som båda orkar se till slut, det händer inte ofta här heller.
the bucket list är bra men det är många år sen jag såg den nu, dags för en repris kanske..
Skicka en kommentar