lördag 4 december 2010

Mina föräldrar och det här åt jag i dag

Temabloggning 3 & 4 (för att komma ikapp datumen).

Mina föräldrar berättar alltid samma historia på min födelsedag - om hur mycket det åskade den dagen, hur skitig pappa var efter att ha tillbringat dagen med att fiska, om hur snabbt förlossningen gick och att det därför inte finns några bilder från förlossningen. Jag kan inte säga att jag bitter över att det inte finns några blodiga bilder av min entré till den här världen och undrar varför vi egentligen tog sådana bilder när jag själv födde barn.

När andra semestrade på kanarieöar åkte vi till stugan i skogen. Vi åt varm choklad efter fisketurer på spegelblank sjö och läste Bobo innan vi gick till sängs. Vi barn fick hemsydda kläder och hemgjorda dockhus och inte en enda gång önskade jag, varken som barn eller senare i livet, att det skulle vara på något annat sätt. I dag gör jag och min man på samma sätt med våra barn. Hellre en stuga i skogen än en långväga semester. Hellre en trehjuling för 30 kr från återvinningsmarknaden som målas om hemma än en 600 kronors dito från den överreklamerade barnbutiken.

Mina föräldrar avslutade varandras meningar till för ett tag sedan. Nu behöver de inte ens yttra orden, utan den enes tankar är den andres handling. Det kan räcka med att den ene sträcker ut handen utan att titta upp så räcker den andre fram en helt oväntad tingest. Det kan t.ex. vara pizzakartonger efter en gemensam beställningsmiddag hemma hos oss. Mamma lägger i ordning dem på köksbänken och när de ska åka hem går pappa och hämtar dem, utan att mamma behöver be honom.

Mamma och pappa ger bidrag med sin tid (målar om och bygger om vårt hus), med sina pengar (ger bidrag till overaller, stockholmsresor, blöjpaket och biltankningar) för att i nästa andetag INTE köpa någonting åt sig själva för 732 kr eftersom det är för dyrt eller onödigt. Sedan är de också generösa med sitt kunnande (hur man får bort bajs från källaren eller vilken färg man ska använda till att måla om en ytterdörr). Och ja, jag är fullständigt medveten om hur lyckligt lottad jag är. Min mamma är oefterliknelig och min man kan ibland säga om min far:
- Du kan inte förvänta dig att jag ska vara som din pappa (och menar det i ordets bästa bemärkelse).

Nr 4 på temabloggningen ska handla om vad jag åt i dag. Otroligt ointressant. Jag åt ett jättesockrigt tuggummi som jag inhandlat på en liten julmarknad i dag. Det var vackert inslaget i ett paket som liknade en smällkaramell av gammaldags snitt, men innandömet skrek ut färgämnen och artificiella smaker. Antecknar ni?

2 kommentarer:

Soffan sa...

Nu har jag ju aldrig träffat din pappa, men din mamma har ibland skött om det dyrbaraste jag har och hon gjordet det med den äran. Tummen upp för henne! Och för dig :-).

M sa...

Eller hur! Och tack för tummen. Mina föräldrar är liksom två sidor av samma mynt. Samma valör.