Ni hao nya volvon, sayonara gammelhärk

Nytillskottet i vår familj anlände i dag. Ni hao nya volvo och sayonara gammelvolvo. Den gamla har en instrumentbräda med blinkande ljus i alla färger, som vore den en julgran, och karossen påminner mer om en hundtuggad maracas.

Nya bilen har visserligen vissa inslag av norskt krom, men ingenting som inte rostskyddsfärg och lite kärlek kan rå på.

Bilturen var... intressant. Som alltid ligger amatörerna framför och Ballesteros bakom en på vägen, men vi hade en klar målbild som vi livligt visualiserade. Hur roar man sig då på vägen, när snöstormen river öppen slätt och snitthastigheten aldrig överstiger 40 km/h? Ja, jag vet inte vad ni gör, men jag läste hela Svenska Dagbladet högt för min man. Sedan diskuterade vi innehållet som goda samhällsmedborgare. Vi har bland annat lärt oss att Mexico är en av världens största ekonomier men att de knarkrelaterade våldsbrotten är brutala och blodiga, men även att Sundsvall redan har spräckt sin snöröjningsbudget med 5 miljoner.

Jag hoppade över kulturdelen, för min man blir så stirrig av kultur. Jag läste den visserligen i smyg, men nämnde inte någonting för honom. När vi till slut hittade en radiostation som inte sprakade som en våt majbrasa gavs en novell i högläsning av Anton Chekhov.

Prosan fick vi alltså stå för själva när vi ostört satt i bilen under 13 timmar och berättade för varandra sådant vi trodde att den andre inte hört. Nu kommer vi inte att ha någonting att säga varandra förrän efter nyår. Jag kan upplysa om att toaletterna i Sundsvall och Övik är betydligt fräschare än i Skellefteå. I Piteå är folk sämre på att blända av sina extraljus, men det är ändå riktigt fint att komma hem.