Tvååringen skrattar gott:
- Mäh! Ja trodde ja hade skorar, men ja hade bala stölvar!
Han pratar dessutom som värsta yankeen, med breda, rullande r. Det vill säga, när han inte sätter L i stället för R.
Fem-, snart sexåringen, himlar med ögonen, stampar i golvet och gör miner som låter mig förstå att jag är töntig, tråkig och alldeles, alldeles ounderbar. En minitolvåring.
Mina elever hjälper till med min språkutveckling och jag har nu förstått att man inte pratar om "fjortisar" längre, utan nu är det P-12:or som är det nya nidbegreppet. Så okej, jag har en liten P-12:a hemma med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar