Kan du din S.A.T.C.?

Jag har sett de flesta avsnitten av Sex And The City. S.A.T.C. även kallat, i alla fall av mer hängivna tittare. Boken om Carrie och den person hon var innan hon hamnade i New York damp ner i brevlådan förra veckan och jag har knallat och småläst om den närmast kultförklarade fiktiva personligheten.

Carrie är som tonårsflickor är mest; otålig på att gå ut sista året på High School, navelskådande tillsammans med sina bästa och närmaste vänner och har svårt att fokusera på skola och vänner när en ny, snygg kille börjar på skolan. The Carrie Diaries av Candace Bushnell är en klassisk highschool-berättelse där hjältinnan slits mellan att vara den hon borde vara eller att spela med i det svåra spel som många tjejer dras med i och som innebär att de inte är sanna mot sig själv. Carrie har dock skinn på näsan och räds inte att utmana de populära eleverna som skulle kunna göra livet surt för henne, även om vägen till den insikten är både vinglig och ibland missledande.

Ändå väntar jag hela tiden på någonting mer och ställer mig frågorna: Var är skomanian? Enda gången skor nämns är det ett par röda lackskor som hon benämner som "bara skor". När blir Carrie ett skofreak som bara måste ha ett par Jimmy Choo eller Manolo Blahnik?

Var är skrivandet? Visst, det smyger sig på där målet är att komma in på en skrivarkurs i storstaden hon så hett längtar efter att få erfara. Nu är det en bisak som flimrar förbi mellan kärleksproblem och svartsjukedraman.

Hur står det egentligen till med familjeförhållandet? Jag har för mig att Carrie i tv-serier påstår att hennes far lämnade familjen och att man inte närmare får följa vad som händer med modern. I den här versionen är mamman död och pappan, ett matematiskt geni som bättre förstår sig på varför det är uppenbart att Z blir ett godtyckligt tal än hur hans döttrar faktiskt fungerar.

Därför är det skönt att Carrie, som faktiskt kommer in på skrivarkursen, blir rånad och därmed måste ringa till en person hon aldrig träffat. Samantha Jones lyfter på luren och i samma stund som förhistorien om Carrie tar slut blir känslan av S.A.T.C. bekant. Fortsättning följer? Det är i alla fall nu det börjar bli intressant. Någon som vill dementera eller bekräfta likheter och skillnader med tv-serien? Jag misstänker att jag kan få svaret genom att googla, men tänker låta bli.

Bok och bild från förlaget.