Seriösa funderingar: jag tar mig inte till optikern, trots att jag slänger ur mig ett desperat "HEJ" till människor när de kommit på två decimeters avstånd (eftersom det är först då jag ser vilka de är). Jag sitter och ömsom kisar, ömsom spärrar upp ögonen för att se vad som ger bäst skärma till det oformliga framför mig. Sedan klagar jag över att jag blir rynkig och rödögd.
Bara våndan över att låna hem bågar och bestämma vad man kan ha på sig och ändå se ut som folk. Fast problemet just nu är att jag inte ser ut.
3 kommentarer:
Nåja. Det finns ju alltid linser om inte annat (hoppas tant ser vad jag skriver) ;-)
Ajkh asdji sdj! Aögr sdoi sjdf... Meaöö, sdljkf?
Finns ytterligare en väg att gå. Laser!
http://koskela.com/
Skicka en kommentar