tisdag 30 september 2008

Vila på gröna ängar

Hur ska jag få tag på den utan att betala 200 spänn?!? Det är typ 35 pers i kö på bibblan. Jag gör vad som helst...

Snor

Tänk om man kunde utvinna värmeenergi ur vanligt hederligt snor. Då skulle vi vara självförsörjande i vinter. Fast å andra sidan skulle jag harmas att vi grävt in jordvärme...

Linda Olssons Sonat till Miriam är precis lika bra som jag hoppats. Nu gör jag allt för att dra ut på läsningen.

lördag 27 september 2008

Misantropen

Om minstingens självbiografi skulle skrivas skulle den kunna få titeln Misantropen. Det river och sliter i den lilla kroppen och det finns ingenting han inte vill pröva på. Anden är stark men kroppen är svag, kan man väl säga. Hans lilla hjärna säger honom att det kanske vore roligt att stå helt själv utan att hålla i sig. Kroppen säger dock att "jag tror att jag dråsar i golvet i stället" och så gör han det. Gråt, mest argt, inte för att det gör ont. Ett blåmärke pryder hans kind efter ett försök att klättra upp på bordet.

Storebror är snuvig men tapper. Full av självförtoende är han just nu mycket stark och kan allting. När lillebror grät i kväll sa han att I nog ville att han skulle söva honom. Jo jag tackar jag...

Läste ut Johanna Nilssons Jag är leopardpojkens dotter och om denna kan du läsa om i Bokgalleriet.

torsdag 25 september 2008

Inte bokmässa precis

Det är en dröm jag hoppas uppfylla någon gång - att gå på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Kanske blir det av med jobbet någon gång. Jag har ännu inte åkt på fortbildning en enda gång, så jag tänker mig att jag borde kunna åka iväg på något bråkkastort så småningom.

Det fick bli biblioteket i stället. Jag vet att jag sagt det förr, men de är oöverträffade i Hortlax. Vi lånade massor av böcker till E och han är lika överlycklig varje gång. Han får lite storhetsvansinne och jag skulle behöva en mindre gaffeltruck om vi skulle ta hem allt han pekade på. Vi får helt enkelt åka dit oftare i stället.

Barnens faster är en smärre scrapbookingdrottning och det här fina albumet levererade hon för några dagar sedan. Jag blir alldeles stum av beundran när jag håller i det, för det är så fint ihopsatt med bilder och text och själva albumet bildar storebrors namn. Fler fantastiska skapelser hittar ni på hennes blogg, så det är bara att titta och förundras.












Storebror i fråga får inte leka med det = ) Han kommer att tacka mig för det senare.

Jag läste ut Ian McEwans Kärlekens raseri (se Bokgalleriet) och känner mig omtumlad. Jag måste läsa om sista kapitlet. Det är någonting med den mannen som får mig att undra om jag verkligen förstått allt jag läst. Men borde han inte kunna vara aktuell för ett eller annat nobelpris?

onsdag 24 september 2008

Han är inte bara världens starkaste björn

Han är världens snällaste också. Och ibland världens argaste.

Det är lite jobbigt - både att vara snart fyra år och att vara storebror.
Vi har som nämnts en lillebror som vet att ta plats. En lillebror som med lätthet klättrar i trappor.




Jag lade för en stol och I svarade med att försöka krypa genom den.
Men nu börjar tiden med att lillebror vill vara över allt där storebror är och ha just precis de saker som storebror har. Men även tvärt om. Om lillebror mot förmodan har en sak så vill storebror numera också alltid ha just precis den grejen.
Storebror måste få bossa lite, men ändå tycker jag att vi ofta säger att lillebror är ju så liten, han förstår inte. Vi får försöka satsa på att göra saker med storebror som lillebror inte får vara med på. Jag kommer bara på att man kan bada. Men sedan då?



söndag 21 september 2008

The bucket list - Nu eller aldrig

Håll i er nu. Jag och min man hyrde en film i går. Som vi båda ville se. Och som vi faktiskt såg tillsammans. Utan att någon lämnade rummet. Det händer typ... aldrig. Och det blev rätt lyckat.

The bucket list, eller Nu eller aldrig, som den svenska filmtiteln lyder handlar om två män, Jack Nicholson och Morgan Freeman, båda med besked att de bara har en viss tid kvar att leva. De är varandras motsatser: svart och vit, fattig och rik, ödmjuk och burdus, monogam och otrogen... Listan kan göras längre än så.

Manlig vänskap. Det är ett bra tema och med dessa båda giganter är det en fröjd att se vilka saker de vill hinna med att göra innan de dör, alltså the bucket list. Filmen är något så ovanligt som bara 1.33 lång. Jag trodde inte att det gjordes så korta filmen nu för tiden om de inte hette typ Idiotrepubliken eller något. Det som är så fint är att det hela tiden är lågmält. Ingen tar över, inte ens Nicholson. Och det är rätt seriöst. Man får följa de båda männen, som delar sjukhussal, när de genomgår behandlingar, får frossa, kräks och tappar håret. Och fram växer en osannolik vänskap.

Nu förstörde inte min man det sista tårdrypande ögonblicket - MEN TROR NI INTE ATT DVD:N LA AV!?! Mitt i begravningstalet när alla kommit till insikt om vad som är viktigt i livet och när det bara var tre minuter kvar innan eftertexterna. Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod.

fredag 19 september 2008

Sova med fienden

Kommer ni ihåg den gamla rullen? Julia Roberts som flyr från sin sadistiske man och hinner plocka äpplen i goda grannens trädgård och förälska sig i honom innan sadisten hinner i fatt henne. Det har egentligen ingenting med saken att göra, men om det skulle göras en film om min yngste son skulle den heta "Sömnens fiende". Han vill verkligen inte sova, killen. Jag förstår inte hur någon kan vara så allergisk mot att sova.

I dag har han dessutom definitivt kommit på att han kan ställa sig upp i barnstolen när han äter och han har kommit på konsten att klättra upp i trappen. Nöjd är han. Tills jag lyfter ner honom. Han är ett energiknippe och det bara lyser i ögonen på honom när jag öppnar diskmaskinen (som han också krypit upp i), när jag glömmer dörren till toan öppen (sist lyckades han gräva fram en gammal tvättlapp) och när jag närmar mig ugnen.

Jag hade bara 100 sidor kvar av tegelstenen Katedralen vid havet när lilleman kom på att han nog ville göra ett litet uppehåll från nattsömnen och ligga i famnen och göra monotona läten. Ja, ja. Det fick han. Då kom storebror på att han ville kissa. Ingen rast, ingen läsro.

Men nu är boken avslutad och en kort sammanställning av tankarna kring Katedralen vid havet finns i Bokgalleriet.

onsdag 17 september 2008

Storbystad

Storbystad är ett relativt begrepp, tro det eller ej. Jag har i stort sett slutat amma och det går rätt bra. Lite spänt och ovant, men det går. Skyltdockan på bilden är också storbystad. Det är inte en relativ uppfattning, inte med hennes mått i alla fall. En anatomisk dröm för många män. Ja, för vissa kvinnor säkerligen också för den delen.

Klicka gärna på bilden så att ni får se dess rätta storlek och tala om en sak för mig: ska centrat av amningsredskapen (ja, jag menar bröstvårtorna) sitta DÄR? Det kan ju hända att jag har missat någonting. Eller är det så att min kropp inte är rättskapt? Eller att jag missat någonting i läran om tyngdlagen? Hon har ju inte ens BH på sig. Kanske är det köpes. Kanske en tänkbar 40-årspresent = )

Bilden är saxad ur en annons på Blocket.

tisdag 16 september 2008

Förresten

Det slog mig i går när jag såg Mamma Mia - igen - vem Amanda Seyfrid är. Jag brukar genast kunna placera ett ansikte och tala om var jag sett personen men när jag såg henne stod det stilla. Hon är ju med i ultraelaka filmen Mean Girls med Lindsey Lohan och är en av plastic-flickorna och ska föreställa superkorkad. Men hon är ju så söt och hon är som ett litet sockerpiller i Mamma Mia också.

Där satt den.

måndag 15 september 2008

Mamma mia - igen

Jag har sett två filmer på bio två gånger. Hängde ni med där? Jag har alltså sett fler än två filmer sammanlagt på bio, men två av alla har jag sett två gånger. Den första var Dansar med vargar med Kevin Costner och den andra är Mamma Mia. Jag måste säga att jag uppskattade den mer andra gången och gladdes åter igen åt alla otroligt hjärtliga skratt som ekade i biosalongen. Mest kvinnor, förstås, men en och annan glad man också. Jag läste på Bio 3ans hemsida att filmen setts av närmare 9000 människor bara i Piteå. Imponerande.

Så nu sjunger jag Lay all your love on me igen när I ska somna om på natten och har återigen förälskat mig i sången Meryl Streep sjunger när hon klär sin dotter för att gifta bort henne.

Väninnorna och jag konstaterade att vi nog måste ha maskerad för vuxna (sonen var på maskeradkalas i lördags, mycket lyckat), singstar och obligatorisk dans. För att komma i rätt stämning till dess måste jag nog se filmen igen. Det som underlättar biogåendet är att min man får betalt i biocheckar när han hjälpt någon strandad stackare med datortrubbel. Tjing.

söndag 14 september 2008

Om ni försöker ringa hit -

...så ja, vi har officiellt världens sämst fungerande IP-telefoni. Det finns inte ett enda fel vi inte prövat på. Nå mig på min mobil eller skicka en röksignal från närmaste berg. Mail fungerar också...

lördag 13 september 2008

Långa dagar och korta nätter

Vi hinner med så mycket på dagarna. Kanske är det för att vi inte sover bort någon tid. Tidigt, tidigt börjar dagen och för barnens del slutar den alldeles för sent. Jag är uppe ännu senare och tycker mig bara ha sovit tio minuter innan det är dags att mata och underhålla och... Ja, ni vet. The never ending story.

Idag hann vi med lek hemma, lunch på stan, maskerad, lek hemma, middagsbortbjudning och sen sänggång för de små. Väl hemma väntade jobbigt telefonsamtal och ont i magen. Vi tänker på och ber för alla oroliga.

Dagens applåd...

(redigerad)...går till Metallica. Jag läste i DN att Sydsvenskan inte fick göra någon intervju med bandet eftersom tidningens recensent bl.a. hade hänvisat till låtar han hört på siten Pirate Bay. Att öppet visa att man använder sig av otillåtna sidor och för att samma site är den som lagt ut obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga var anledningen till att Sydsvenskan blev utan intervju. Fantastiskt. (Alltså inte att PB har lagt ut, men att bilder finns utlagda där. Om det fanns en möjlighet för vilken site som helst i världen att se till att sådant inte fick ligga kvar skulle det vara ett stort hjältedåd enligt mitt sätt att se det.)

Är det inte så fler borde agera? Att obduktionsbilderna ligger ute för allmän beskådan gör mig illa till mods och jag förstår verkligen inte hur Pirate Bay kan tillåta det. Samtidigt finns det sjuka, sjuka människor som vill titta på det. Att de inte skäms. (Och med "de" menar jag människorna som gottar sig åt andras olycka. Jag ska formulera mig mer sammanhängande och vara bättre påläst en annan gång.)

fredag 12 september 2008

Ingen Alexis direkt

Gnäll. En underskattad tortyrmetod. Jag är så less, less, less, jätteless. Det är tur att de är gulliga också ibland. Just nu alldeles för sällan. Men nu är tandeländet framme, så kanske blir det bättre. Just nu är det så sjukt tyst i vårt hus att det susar i öronen, ni vet när man plötsligt kan höra blodbruset mot trumhinnorna. Som efter en konsert. Så roligt har jag inte haft det dock, utan bara gnälligt.

Man kan väl ganska lugnt konstatera att nummer två blev en annan sort. Lugna, lillgamla E har fått en mutant till lillebror som redan härjar och brottas. Ingen finlemmad ekorrunge här, utan snarare en liten oxe med tjurnacke. Hur kan en liten unge på 7 månader vara så ohyggligt stark? Maken bytte en bajsblöja idag: I gick upp i brygga och huvudet var till slut den enda punkt som nuddade skötbordet. Bajs överallt. Jag log i mjugg. Nu fick han se varför jag ser ut som en urvriden trasa vissa dagar. Jag känner mig som Alexis i Dynastin som står bakom en dörr och smider ränker. Fast utan axelvaddarna och det glamourösa.

Och nu när det är så tyst och lugnt, vad gör jag? Jag går upp och stryker på gnällmaskinens kind, hans ögonlock fladdrar till och han småler. Sedan börjar han böka omkring i spjälsängen och gnäller lite till innan han somnar med rumpan i vädret.

Helg. Make hemma. Jag inte ensam = )

torsdag 11 september 2008

Dagens tidiga fakta

* Sverige vann med 2-0. Det var bra.

* I har fått en tand till. Förklarar mycket. Som gnäll och snor. Suck.

* Nappar: 59.50 på Barnens Hus. 39.50 på Coop. För samma sort. Dumma Barnens Hus.

*Lämmen i höfterna efter gårdagens yoga. Fantastiskt.

onsdag 10 september 2008

Jag fick ett bokpaket idag!

Och fint var det. Det var det första utskicket av tre av bokpaket som ingår i En bok om dagens Pocket och prassel. Ett av utbytena ska vara utifrån ett tema och det här var just det. Johanna Nilssons Jag är leopardpojkens dotter handlar om Afrika, te = Asien, Choklad = Sydamerika och sedan följde det med Djungelvrål också. Alltså världsdelar. Smart. Och gott.

Det som kanske var bäst av allt är att jag bara köper rättvisemärkta varor om möjligheten finns - och chokladen och teet hade den stämpeln. Applåd.
Tack snälla bokvän för detta! Chokladen har redan avnjutits, inte i sin helhet, men i bitar och Djungelvrålen tog sig min man vissa friheter med.

Jag är ingen trygghetsnarkoman

...men jag är litegrann gift med en. Lite överdrivet vill min man att vi ringer till någon vårdinstans så fort vi inte kan sätta diagnos själva. Jag svarar att: "äh, det är nog inte brutet." Lite överdrivet alltså, men ganska talande.

Nu har jag läst Wendela igen och roas. Det är intressant läsning, bara man har lite distans. För mig blir det att skriva småprovocerande texter för att locka nya läsare till ett nytt forum. Och gissa vad - det fungerar.

Deras fem-i-topp på vad man bör låta ens barn pröva på finns att läsa här och sedan låter de psykiatrikern David Eberhard göra ett uttalande. Han måste ha slagit frivolter av glädje för den gratisreklamen, för det här är precis det han skrivit om i sin bok I trygghetsnarkomanernas land. Jag har läst boken i fråga (se Bokgalleriet) och roades av den. Det finns mycket att fundera över och det är roligt att diskutera just med trygghetsnarkomaner.

Mina barn får slå sig. E får skära grönsaker med vassa knivar. Men på första plast på fem-i-topp står att man ska låta barnen leka med elden. Ehh. Nej. Man leker inte med eld. Punkt. Men de kan få vara med när man gör upp eld. De kan få förstå varför man ska se till att elden får syre och varför eldad furu sprättar och inte björk. Hur mycket jag än kan hålla med Rousseau om att vissa borde tillbaka mer till naturen så finns det ingen anledning att leka med eld. Det kan gå illa, för det har vi sett exempel på här i byn.

Just nu sitter min sjumånaders och biter på en strömförande kabel. Och det är ju onödigt. Eller kanske bara nyttigt, Wendela?

måndag 8 september 2008

Skrävel och dravel

Ska man framhålla sig själv på jobbet? Tala om hur duktig man är och hur mycket man har fått gjort? Hur bra det har gått och snabb man är? Nja. Tomma tunnor skramlar mest, tänker jag som den lilltant jag innerst inne är i min trettioåriga kropp. De som skrävlar mest har sämst självkänsla - fast å andra sidan högst lön också.

Jag sitter och läser Malin Wollins krönika i Wendela, senast i raden av tidningar inriktade mot kvinnor. Svenska kvinnor är bland de sämsta i världen på att framhäva sig själva på jobbet. Säkert är det så. Malin Wollin säger också att hon bara tycker att det är skämmigt att framhålla sig själv - det borde märkas hur duktig man är ändå. I slutet av krönikan skriver hon att hon tycker att fler borde börja skrävla.

Men om man ska göra det, måste man inte ljuga så man tror sig själv då? Jag menar, jag kan ju inte skrävla om jag sitter och rodnar och bara tycker att jag själv är pinsam. Ändå blir jag förbenad varje gång jag ser lönelistor och kan konstatera att jag tjänar 12 kr mer än de som anställdes förra året. Jag har jobbat i sju år. Finn fem fel.

Men okej. Vi bestämmer att jag ska börja skrävla, men om man då som jag har så bra självinsikt att jag utan problem kan konstatera att jag är genomsnittlig på det mesta, vad ska man göra då? Förslag?

fredag 5 september 2008

Fredagsgodis


Min lilla bokslukare.










...och här är storfiskar'n.








Vi har precis haft lekkamrater hemma hos oss - två till mamman och två till E och faktiskt två tjejer till lilleman. Trevligt, trevligt. Vi hann dock prata om bio, för det är ju roligt att träffas utan barn också = )

torsdag 4 september 2008

Lediga jobb

Vi söker dig, medelålders man, att gestalta nygammal skåpmat som halva svenska folket redan är lessa att titta på. Du kommer att spela obekväm polis som inte hyser någon större respekt för dina överordnande men som får vara kvar i tjänst ändå, eftersom ingen, jag upprepar ingen, kan göra ditt jobb.

Vidare kommer du att ha anknytningsproblematik i ditt kärleksliv där du aldrig kan svara på direkta frågor om hur du mår eller om du vill binda dig, utan ska på sådana repliker anta en lidande min och blicka ut i fjärran. Vi ser inga hinder för att du dessutom kommer att utveckla en alkoholproblematik någonstans i slutet av den fjärde, eventuellt i början av den femte, filmen. När du öppnar kylskåpsdörren kommer din karaktär antingen att ha ett fint lager av champagne och någon fågellever, eller så gör vi smygreklam för dryck bryggd på malt och humle.

Om du tror att du är rätt person för det här jobbet och tycker om att spela mot din fru vill vi ha din ansökan snarast. Enda kravet är att den pinsamma insatsen från samtliga medverkanden i filmen Tredje vågen aldrig nämns och aldrig upprepas.

Jo, för nu är det dags igen enligt DN. Ny polis, gamla intriger. Jag såg Tredje vågen på bio och skämdes. Inte mest för Jakob Eklund, men för så mycket annat. När inget hopp finns kvar om att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten säger mannen som spelar chefen: "There is one man." På engelska. Repliken hör hemma i ett tevespel, minst. En av de utsatta kvinnorna i filmen ser ut att läsa på stora skyltar bakom kameran och säger, utan inlevelse: "jag är så jävla rädd." Om du ska svära så gör det åtminstone övertygande.

Hoppas, hoppas att det här blir bättre. Men samtidigt: SGI - det klingar lite för mycket CSI för min del.

Torsdag...

...dagen efter onsdag och mitt livs första yogapass. Jag är mör och skön i kroppen och tror att det där är min grej. Faktiskt.

Jag såg P.O. Enquist på Gomorron Sverige i morse och tycker att han är lite snygg. Hans nya bok Ett annat liv handlar om honom själv men är skriven i tredjeperson och där beskrivs allt från livet i Hjoggböle till alkoholmissbruk. Den låter intressant, men jag har gett upp läsning av Enquist förr (jag kommer nog aldrig över chocken efter Boken om Blanche och Marie).

På samma Gomorron Sverige, faktiskt i samma intervju, satt Linda Nyberg som tidigare jobbat på TV 3. Hon var fantastisk! Det var som om hon kameleontiserat sig och blivit Svt-konservativ med page och kulturkläder istället för Tv3:s kyliga avrättarjournalistik. Hon var lågmäld, ställde intressanta frågor och var allt det där som Svt saknat. Grattis till den värvningen!

Uttrycket "håll dig på mattan" måste ha formulerats av en förälder till ett barn som bara ramlade baklänges hela tiden. I ramlar omkull mer nu än när han försökte lära sig sitta och han faller aldrig med huvudet på det mjuka, utan i parketten. Suck.

Måste seriöst ringa till Vägverket och säga dem att jag fruktar för mina barns liv. Oh my Jesus vad många kör fort förbi vårt hus. Skyltarna säger 50 och sedan 70, så om ni kör förbi, var snälla och håll inte mer än 80.

tisdag 2 september 2008

Det är bara att asseptera = )

Hmm. Fortsättning följer = ) Nu läser jag ett inlägg där Daniel Berg från Svenska Akademien säger att de rekommenderar att accessoar uttalas [ass-] trots att detta inte står utskrivet i SAOL. Ursprunget, som är av latinets acce´do, säger att det ska vara [aks-].

Vi kanske bara ska se till att inte använda ordet utan istället göra omskrivningar.
"Vilka fantastiska smyckes- och väsktillbehör hon bär!"
eller
"Det var ovanligt väl genomtänkt bling-bling hon har satt samman."

Snart ska man väl säga "tjeks" åt kex och "tjivi" åt kiwi - tro mig, det händer.

Litteratur för alla åldrar

DN publicerar i dag en lista som omfattar 100 barnboksförfattare och deras viktigaste verk. Bland mina favoriter hör bl.a. böckerna om Anne på Grönkulla (och där serien är precis lika bra) och Michelle Magorians God natt mister Tom.

När det gäller barnböcker vet jag att vissa (ni vet vilka ni är = >) har svårt för Gittan-böckerna, men jag känner igen mig själv i så mycket från när jag var liten. Oviljan att smutsa ner sig, rädslan för att gå vilse, obehagskänslan när någon annan ritade för hårt med mina kritor eller när någon drog för hårt i barbiekläderna.

På DN kan man också läsa om hur man kan ge barnen en chans att älska böcker. En mycket intressant artikel som finns att läsa här. Jag har hungriga barn bredvid mig, så jag återkommer nog till det.

Tjing.

Språktidningen

Trots att jag hånat (fast på ett kärvänligt sätt) min man när han läst nördiga branchtidningar föll jag för språktidningen, min egen nördiga tidning, när den började komma ut. Läraren i mig såg förstås nyttan med mycket av det som finns med och längst ner på sidorna står någonting så ovanligt som "Kopiera så mycket du vill."

Nu är nästa nummer ute och det finns en hel del intressant att läsa. Man kan även enkelt skriva och ställa frågor, både om svenska och engelska, och man kan vara med i omröstningar om vilket ord som passar bäst för en viss företeelse.

Nördigt - oh ja. Men min man läser den också.