Av en händelse fick vi tag på ett par barnskidor. Av en händelse passade nyinköpta barnpjäxorna perfekt. Vädret var med oss och backen väntade. Femåringen blev nervös inför premiäråket och ville backa ur. Vi pushade honom som värsta stage-föräldrarna och till slut åkte han. Första åket gick hur bra som helst. Andra åket... åkte han själv. Leendet på hans ansikte visste inte till sig av stolthet.
Lek i snön i jättestora snöhögar. Jag blev trött bara av att titta på så jag sa:
- Oj, vad ni går an.
- Antagligen, svarade femåringen på sitt vanliga vis.
Vid kvällsläsningen gjorde vi om Snövits namn och mitt förslag var bland annat Snyggvit, eftersom hon beskrivs vara väldigt vacker. Hans förslag blev naturligt vis av det bajsigare slaget.
- Snöskit.
1 kommentar:
snövit?
snösnygg? nä, vet du, här får man nog hålla med femåringen. i varje fall rimmar han. ;)
vi har rätt så långt till närmsta backe, tyvärr, får hålla oss till pulkbacken ett par år ännu...
Skicka en kommentar