Mamma, kolla en gläj

-Mamma, kolla en gläj!

-Men! Alltså. Va ä de fö fel. På den häl.

-Ja jode inget!

Tvååringen tar efter sin storebror. Språkutvecklingen är, nördigt nog, det som fascinerar och gläder mig mest. Det är så roligt när han vill ha mera mat och i stället för "mera" säger "igen".

Femåringen har haft kompisar hemma och det är ett intressant sätt att få se hur han fungerar. Barn som hälsar på och som jag själv inte känner speciellt väl interagerar med min son och min bild av sonen som social individ får revideras, ständigt. Han står på sig, bossar, kompromissar och gapskrattar som ett litet geni och det är så roligt att få följa den utvecklingen också.

Femåringens språk är också intressant. Han använder ord som jag blir lite imponerad över att han kan. Bland annat ville han att jag skulle bevisa att jag kunde vrida armarna på ett visst sätt.
-Vad betyder bevisa? frågade jag.
- Att du ska visa att du verkligen kan det.

En annan gång sa han att någonting var frivilligt.
- Vad betyder det?
- Att man får göra det bara om man vill.

Grabbarna grus rockar min värld.