I-landsproblem

Det kändes inte värst att bila ner till Sthlm. Visst är det typiskt att vulkanen skulle utbrotta sig precis den här helgen, men jag tänker som så: ingen har dött och alla mår bra. Vilket i-landsproblem vi surrar på om. Det får lika mycket uppmärksamhet här i Sverige som när katastrofen på Haiti inträffade. Det är nog dags att bli lite ödmjuk och tänka att vi ändå har det oförskämt bra. Nu är det den norra, rika delen av världen som drabbats - visserligen hårt på ett sällan skådat sätt - men nog har vi det bra?

Kollegor är fast i Italien och väntas hem tidigast torsdag. Kollegors barn är fast i Aten. De försökte åka buss och hade tagit sig tre mil på tio timmar. Det är naturligtvis olyckligt, men det är fortfarande ingen som dött.

En kompis tog sig inte hem från Arlanda till Luleå. Alla hyrbilar var slut och tåget var uppbokat. Det slutade med att han köpte en bil. Hellre brödlös än rådlös.

Egentligen är vi väl alla i det läget: det här blev obekvämt, men visst har man det bra ändå. I jämförelse menar jag. Därför vill jag passa på att påminna om Unicefs kampanj - det finns många andra som inte kan påverka sin vardag.