Det river och sliter i femåringen. Testing, testing att följas av stora kärleksförklaringar. Han har svårt att äta vissa saker, t.ex. gröt. Lille Skutt-tårar sprutar ut ur olyckliga ögon då han förklarar att "äter jag gröt så kräks jag!". Så han slipper.
I dag var det dags att bada och tvätta håret.
- Om jag tvättar håret så kräks jag! utropade han.
- Då passar det bra att du sitter i badkaret, för om du kräks kan vi bara skölja bort det direkt.
- Men jag måste bajsa!
- Gör det då.
- Men jag vill kräkas.
- Då får du en hink.
Femåringen satt således på toaletten med en hink framför sig och hostade, men det kom inget kräk. Däremot kom det Lille Skutt-tårar.
- Tror du att jag dör nu?
- Nej.
- Är du säker?
- Ja.
- Har du velat kräkas någon gång?
- Ja.
- Dog du då?
- Nej.
Nu är det kramar och stora kärleksförklaringar hela kvällen och det blir tidig läggning. Ett lov är till ända och det känns helt okej att börja om med jobb och dagis.
2 kommentarer:
ååååh! hög igenkänningsfaktor på det inlägget! jag trodde _aldrig_ det skulle bli kväll tidigt nog i vårt hus ikväll, precis så där har det varit.
men det sista han sa va "go natt, sockertopp" (!!??!!), det tar lite udden av allt det tidigare trotset. :)
Haha. ELler hur. Det behövs så lite för att man ska smälta. Femåringen hann komma in hos tvååringen under läggningen för att säga att han ville att alla skulle sova tillsammans, så så blev det.
Skicka en kommentar