The proposal

Det fascinerar mig hur Sandra Bullock lyckas framställa sina filmiska karaktärer så sårbart. I "Medan du sov" är hon en studie av ensam människa som hungrar efter kärlek och tillhörighet. I "Hope floats" som jag glömt den svenska titeln på är hon kvinnan och modern som blir lämnad och som både bitter på män längtar efter kärleken som den ska vara. I "The proposal" är hon isdrottningen som styr bokförlaget med järnhand men som tvingas blotta sig när den (till en början) ofrivillige blivande makens familj tar henne till sitt hjärta. Karaktären är långt ifrån nydanande, men det ska en Bullockska till att ro en sådan sak i hamn.

Naturligtvis är hon föräldralös, för vilket annat legitimt skäl finns att göra en vacker kvinna till en emotionellt oförmögen människa? Naturligtvis bryter Ryan Raynolds ner hennes murar och är en uppfriskande karaktär som både är yngre än henne samtidigt som han är hennes underhuggare. Sedan är det mycket politiskt korrekt att i dessa dagar göra kvinnan till den friande parten och att hon när hon väl blir friad till faktiskt aldrig uttalar ett klart och tydligt "ja". Hon mumlar mitt i en kyss fram ett "okej" som känns som ett okej slut.

Vi har haft tjejmiddag (och ja, det får fortfarande heta så trots att samtliga närvarande är över 30) som startade med thaimat och som gick vidare till ovan nämnda biofilm. Avslutningen kom med kaffe på cafét med ett namn som låter missklädsamt likt Ö-viks elitserielag i hockey. Trevligt, trevligt.