Ettåringen lutar sig mot bilrutan när maken kör på E 4:an och vinkar "Hej hej hoppal" när de kör förbi morfaderns arbetsplats i 90 km/tim. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Ungen har aldrig varit där och borde inte veta att hans morfar arbetar precis just där.
Fyraåringen vinkar mot skyn och ropar: -Titta, en ampilot. Tja. Typ.
Snart sommarlov och männirkor runt omkring mår både bättre och sämre. Det är skönt och jobbigt. Jag får chilsen i benen och känner mig trött och rastlös på samma gång. Det är den känslan som är så ambivalent, att det ter sig tämligen självklart att man behöver en och en halv vecka att varva ner när man väl får semester innan man faktiskt kan njuta av sin ledighet.
Ja, si sa´n å så sa'n et na mäir den dan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar