Frifulla vindruvor

Fyraåringen har haft flera högtidsstunder när han har delat med sig av sina funderingar. För det första hade han en utläggning om att Pippi Långstrumps mamma ju är död.
- Men jag undrar hur Pippi klarade sig.
- Det gick nog bra, svarade jag. Hon har ju en pappa.
- Ja, fast jag tror nog att det är svårt att klara sig. Vet du hur hon dog?
- Nej. Hon kanske blev sjuk, föreslog jag.
- Eller så fastnade hon i en fälla.
- Oj då, en fälla. Vilken typ av fälla?
- En råttfälla kanske.

Sedan hade vi fruktstund med sjukt goda vindruvor. Innan fyraåringen tog sig an dem tittade han med misstänksamhet på dem. Sedan frågade han om de var frifulla. Jag förstod att han menade kärnfria, så svaret blev ja.

Vid gårdagens kvällsbad mätte han upp en massa vatten i en bunke och hällde ut allt i ett sjok, sedan skrattade han och tittade glatt upp på mig:
- Kolla vilka vattenkrafter jag har!

Efter besök av mormodern och morfadern stod grabbarna uppställda i vardagsrumsfönstret för att vinka farväl, varpå mormodern började busa och hoppa mot pojkarna utanför fönstret. Då log storebrodern och sa:
- Du hoppar inte tillräckligt högt.

Hans funderingar kring vattenkrafter, tillräcklighet och frifullt kärnfria vindruvor gör att jag fascineras av både språkutvecklingen, uppfinningsrikedomen, hans förmåga att variera sig och att han ofta använder rätt uttryck på rätt ställe.

När lillebrodern stod och trängdes i morse medan vi skulle smeta på oss solskyddskräm tittade E trött på mig och suckade:
- Alltså hajna. Han är milla barken å veen.