Jag förstår mig inte på människor som säger att de inte ångrar någonting de gjort. Som menar att om de fick chansen att ändra någonting skulle de göra exakt samma val som de redan gjort. Samtidigt tänker jag att det måste vara skönt att vara nöjd så till den milda grad att man kan sitta och säga så, till och med efteråt när man fått perspektiv på saker och ting.
Jag ångrar mig hela tiden. Den här veckan ångrar jag att jag inte erbjöd en kollega och bekant att upplåta mitt hus medan hon och säkerligen fler pendlar mellan stan och examenscupen. Det hade väl varit enkelt?
När jag gjorde ett uttag på en sedelautomat inne i stan i fredags hörde jag en elev gå förbi som sa att han inte kunde gå och fika med sina klasskompisar för att han inte hade nog med pengar. Jag skulle ha rusat ikapp honom och gett honom en hundring. Det ångrar jag också.
Men jag hoppas att jag lär av mina misstag. Det har jag gjort förr. Förhoppningsvis kan man lära av andras misstag också, så man inte behöver göra alla själva.
Je regrette!
3 kommentarer:
Jag tror att de flesta av oss mer ångar de steg vi inte tog, än grämer oss över de eventuella felsteg vi tagit.
Väl uttryckt! Så är det.
Jag är inne på samma tema som du. Om jag inte pratat med person jag skriver om i mitt senaste inlägg skulle jag ångra mig i en halv evighet.
Nu hoppas jag förstås att våra vägar korsas snart så jag får veta vad du menar!
Tills dess - kram och hej!
Skicka en kommentar