Jag älskar min man. Vi har varit tillsammans i 15 år i september. Gifta sju av dem, vilket vi firar (?) om en vecka. Ändå förstår jag inte hur han fungerar. Med all kärleksfullhet.
Vi lämnade bort barnen (tacka morfar för det) och superstädade hela huset och hann prata om viktiga saker. Egentligen ska man göra små pauser för matintag, men effektiviteten sätter käppar i hjulet där. Både jag och min man är kända för våra mörka personligheter när blodsockret faller. Därför blev det ett vulkanutbrott när jag skulle skura golven och bara drar fram en massa ludd från golvet under soffan.
- Har du inte dammsugit under soffan? vrålade jag trots att jag räknat till tio.
- Nej, jag tyckte inte att det behövdes.
Så stod jag där med damm som krullats och fastnat på golvet, var trött och rätt hungrig och jättearg. Det gick över. Det är en av mina bästa egenskaper - jag flammar upp som en tändsticka (vilket inte är jättebra) men sedan blir jag snäll igen.
Jag har dragit fram ett 50-talsbord som jag började slipa för att så småningom måla upp. Slipen var så där bra och min man ville pröva hur vass den var. Det slutade med att han tog över projektet medan jag underhöll barnen. Ändå är ju jag största boven som inte ens reagerar.
Så kan det vara. En annan del i genusproblematiken är detta med vad vi själva har för förväntningar på det andra könet. En kvinna, vi kan kalla henne för min mamma, hade hört att en yngre man, vi kan kalla honom min bror, hade tvättat alla fönster hemma i den egna boningen varpå hon sa:
- Men så duktig du är.
Sedan pratade vi om det, att det är väl inget speciellt bara för att han är man. Själv är jag övertygad om att mamma skulle berömma mig lika uppmuntrande.
Det intressanta är när en manlig bekant kom hem till oss, inte långt efter ovan nämnda händelse, och berättade att han hade tvättat fönstrena under helgen, varpå jag uppmuntrande utbrast:
- Men så duktig du är!
Vad lär vi oss av detta? Om du ska renovera ett bord - gör det själv och hota alla med slipen du håller i handen om det ser ut som om de vill ta över ditt projekt. Påminn din man - kärleksfullt - att ALLA ytor ska dammsugas vid städning och till sist: Beröm varandra så ofta det går, oavsett vad de gjort och oavsett om de är män eller kvinnor.
3 kommentarer:
Hä vart mötsche schlugt skreve på lite radom!
Jag skulle bli rasande -och mycket förvånad- om min man försökte ta över nåt av mina pimpningsprojekt. Nästa vecka ska jag slipa altanen. Jag kommer att hata det, men jag ska göra det själv. Kanske, kanske, kanske nån tycker att jag är duktig då...
JAG ska tycka att du är duktig, inte för att du är kvinna, utan för att du får det gjort. Hejja hejja = )
Skicka en kommentar