Jag brukar inte erkänna att jag ser serier, men nu kan jag skylla på att jag sitter och ammar och inte har någonting bättre för mig. Jag är dock inte ensam om att följa serier, vilket jag blev varse när jag befann mig i en provhytt på Gina Tricot. Tre tonårstjejer i båset bredvid hissade och dissade de olika karaktärerna i Gossip Girl och lät verkligen tuggummiupprörda. Ni vet så där "smack-smack med tuggummit medan jag med himlande ögon tycker att det var kryddat det där Blair gjorde" och "gu' va' fina kläder Serena har, men jag skulle typ aldrig kunna ha nå' gult på mig". Vad såg jag på TV när jag var i deras ålder? Melrose Place antagligen.
Gossip Girl tisdag, onsdag "Men in trees" och "Grays Anatomy" osv. Jag tror inte att jag någonsin följt så många serier på TV som jag gör nu. Och jag njuter av det. Jag tror inte att jag riktigt fattat Gossip Girl men gillar ändå att följa bratsen i ältandet av I-landsproblem, men Grays bara måste jag se...
Tjing.
1 kommentar:
Jag har ju också erkänt på min blogg att jag ju följer en del tv-serier nu... Helt inpolitiskt korrekt, men vad gör man? Igår kände jag att jag nu faktiskt fastnat för Gossip girl (tv-serien med det töntigaste namnet) och det verkar vara det nya O.C - kläderna och musiken lika viktiga som intrigen och så är det minst en "tillställning" av social karaktär per program.
Men inget går upp emot ett härligt Grey´s anatomy!
Skicka en kommentar