Av en händelse råkade jag slå på teven i lördags när ett avsnitt (det första?) av serien Lilla moskén på prärien visades. Det är någonting så ovanligt som en serie som driver med allt från människors fördomar om muslimer till muslimers fördomar om kristna. Våldsamt roligt om uttrycket ursäktas. Både jag och M skrattade högt.
Amaar är höjdaradvokaten som sagt upp sig från sitt toppjobb i storstaden för att bli byhålans nye imam. Han talar med sin mamma i telefonen om det medan han står i kön till flygplatsens incheckningsdisk. Hans pappa är besviken på honom och Amaar säger till modern att:
"I've been planning this for months. It's not like I dropped a bomb on him!"
Framför honom står en kvinna i kö som får panik och springer och hämtar en väktare när hon hör honom avsluta samtalet med: "If dad thinks this is suicide, so be it, this is Allahs plan for me."
Kalla mig lättroad, men det är tusan så mycket roligare än Muhammedkarikatyrer. Och kärleksfullt. Viktigast av allt är att likheten mellan religiösa människor, trots olika tillbedjan, blir tydlig. Ibland undrar jag, bl.a. efter otaliga samtal med en kollega, om vi ens tror på samma Gud.
Klipp finns på Youtube. Detta är hämtat från första avsnittet, första delen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar