Den klassiska uppmaningen "Beskriv dig själv med tre ord" har alltid stört mig. Av flera anledningar dessutom. För det första: tre ord. Varför just tre? Tre är jättesvårt, eftersom det blir så där allvarligt och begränsat. Två ord - ok - eftersom det för mig indikerar att den som undrar inte är speciellt intresserad av svaret. Fyra ord, ännu mer ok, för då blir det inte samma tryck på att hitta precis de mest träffande adjektiven.
Ett av de ord som jag tycker beskriver min personlighet, kanske mer offentligt än privat, är att jag är ivrig. En kollega till mig tyckte att jag verkade effektiv, men det är en annan sak. Mina närmaste skulle nog hellre kalla mig otålig. Sanningen ligger kanske både i betraktarens öga samt vid det tillfälle jag är just ivrig.
Nu när våren pockar på uppmärksamhet i en månad då den faktiskt inte överraskar blir jag just ivrig: fönster ska tvättas, hus och andra byggen ska målas, innerdörrar bör målas och mycket annat ska ses över. Det är bara synd att iver inte är detsamma som engergisk. Orken räcker inte riktigt till, men det kanske kommer?
En reflektion jag gjorde för några dagar sedan var att jag inte tänkt på jobbet på länge. Jag är LEDIG, inte bara fysiskt, utan mentalt och det är så skönt. Jag trivs ju med mitt jobb, men jag blev mer medveten om att det är just bara ett jobb. Självklart ska man vara engagerad, men inte när man är ledig.
Lev å må!
1 kommentar:
Så du gav också upp Amos Oz! Intressant.
Ivrig. Ja, jag kan nog också vara rätt ivrig. En ivrig idéspruta ( i alla fall privat...:)
Skicka en kommentar