Innan jag åkte till barnmorskan för att göra efterkontrollen hade jag tänkt ut vissa saker jag skulle ta upp med henne. Sådant som känns lite jobbigt och som jag funderar över. När jag väl kommer dit och hon frågar om hur det är får jag ett stort leende på läpparna och kommer bara på bra saker att säga. När jag går därifrån ångrar jag inte att jag inte sa allt det där jag tänkt ut, utan det känns redan bättre.
Beror det på att det bara är skönt att få tala med någon utanför familjen? Ibland tror jag att en stor fara, i alla fall för mig, är när jag får för mycket tid till att tänka på saker. Jag är en ältande människa och blåser ibland upp problem till inte gastronomiska, men astronomiska proportioner. Sådana som jag borde inte få så mycket tanketid...
Så här i efterhand ångrar jag att jag läste I trygghetsnarkomanernas land, eftersom jag höll med författarpsykologen i så mycket, men nu inser att mycket av det han beskriver passar in på mig. Jag måste nog leta reda på Mia Thörnbloms Självkänsla nu och kontemplera över den istället.
Det här blev ju uppbyggligt värre = )
Tjing.
4 kommentarer:
Jag kan också sälla mig till skaran av tänkare, ältare och reflekterare. Visst kan det bli en hel del ältat när man går hemma hela dagarna, men jag ser det mer som positivt ändå. Jag hinner tänka inte bara en, utan fler tankar klart och trots att vissa saker blir ältade så tror jag att ännu fler saker blir genomtänkta, grundligt reflekterade och tagna till en ytterligare nivå.
Inget ont som inte har något gott med sig, och min långa sjukskrivning har låtit mig tänka över både högt och lågt ordentligt och det har jag uppskattat!
Så, se det inte som negativt, utan uppskatta att du hat tid att tänka - bra och mindra bra tankar!
Här har du en ältare till!
Men visst är det typiskt att man tänker ställa frågor, och sedan försvinner det bara. För mig beror det på att "duktiga flickan syndromet" kommer fram.....
Skulle var väldigt, väldigt,väldigt, väldigt trevligt att träffas. Tisdag låter som en bra dag. Kram!
Det är väl något vi kanske är lärda att göra vi tjejor. Men du ring gärna om du har tid när du ältar så lyssnar jag gärna. Eller så kan vi fika och älta. Du är alltid välkommen till mig, men det vet du väl! Kram!
Ja det är väl baksidan med föräldraledighet att det ältande sinnet lätt drivs till ett VANsinne! De problem som är obefintligt små i en vanlig vardag blir plötsligt stora och oöverkomliga. Det värsta är att man lätt kan börja störa sig på saker som andra gör/säger som annars inte skulle ha gjort nåt avtryck alls. Men kom gärna förbi och kaffa och älta en hel massa (o?)väsentligheter närhelst det behagar! Här ältas alldeles för lite mellan gipsskivorna!
Skicka en kommentar