...inte bara med mina barn, utan även med bildprogrammet som jag försöker lära mig. Resultatet syns bl.a. längst ner på sidan där man kan se treåringen i gungan vi har fastsatt i kökstaket samt när han leker diva iförd mina solglasögon. Lite Greta Garbo över honom faktiskt.
Sedan har vi nytillskottet som visar sin trötta och sin ledsna min. Den trötta minen syns även här. Han harbörjat fyra av stora leenden, men jag har inte lyckats fånga detta på bild ännu.
När prästen sa "i nöd och lust" menade han nog småbarnsföräldern när han sa det där om nöden. Innan jag fick barn nr 2 tänkte jag att jag skulle gå och lägga mig tidigt varje kväll när barnet väl kommit för att vara pigg och full av tålamod under hela dagen. Jag hade också intentionen att duscha varje morgon och så där fräscht sminkad kyssa min make adjö när han lämnade hemmet för att ordna med vår försörjning. Verkligheten är inte riktigt beskaffad på detta sätt, så jag tror att jag ska låta devisen "Om jag går fort och ler stort är det ingen som ser hur ful jag är" vara ledstjärnan för hur jag kan undvika att maken får mardrömmar om mig. I nöd och lust... Ja, inte är det lust i alla fall = )
1 kommentar:
Hehe. Jo, nöden är stor. Och inte hjälper det att barnet börjar vara ett och ett halvt år stort och nätterna inte like upphackade... Gå fort och le stort är definitivt ledorden i Livet Just Nu. Och lusten. Ja, den kommer förhoppningsvis tillbaka. Nån gång.
Tills dess får du väl trösta dig med att du har underbart fina barn och att jag vill äta upp er lilla bäbis. Fast det kanske inte är nån tröst direkt... Dock är det väl så att så fina barn måste ha en underbart fin genbank på mammans sida!?!
Kram på dig!
Skicka en kommentar