Flyga drake - Khaled Hosseini

“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, Baba jan” sa jag och önskade förtvivlat att jag hade gjort det. Jag vill inte göra honom besviken igen. Baba lät höra en otålig suck. Det gjorde också ont, för han var ingen otålig person. /…/“Om man dödar en man stjäl man hans liv”, sa Baba. “Man bestjäl hans hustru på rätten till en make, berövar barnen rätten till en far. Om man ljuger stjäl man någons rätt till sanningen. Om man fuskar stjäl man rätten till rättvisa. Förstår du?” Det gjorde jag. /…/ “Det finns inget lägre än att stjäla, Amir”, sa Baba. “En man som tar det som inte är hans, det må vara ett liv eller ett nanbröd… Jag spottar på den mannen. /…/ Om Gud finns hoppas jag att han har viktigare saker att göra än att kontrollera om jag dricker whisky eller äter fläskkött. Hoppa ner nu. Jag blir törstig av att sitta här och prata om synd.”
Amir växer upp i Afghanistan med sin far Baba och bästa vännen Hassan. Amirs förhållande med Hassan är komplicerat då han både beundrar och är avundsjuk på den andre pojken. Hassan i sin tur avgudar Amir och är beredd att göra vad som helst för honom. Amir är beredd att testa Hassans lojalitet och det skär i hjärtat när man som läsare gång efter annan inser hur genomgod den lille tjänaren är. Vänskapen är inte jämlik och präglas hela tiden av att Hassan och hans far är hassarer och tjänare i Babas och Amirs hushåll. Babas kärlek till tjänarpojken är tydlig och mycket ovanlig, och Amirs ständiga sökande efter bekräftelse av fadern får sin yttersta konsekvens i att vänskapen mellan pojkarna går förlorad. Amir gör ett ödesdigert val och får leva med konsekvenserna av det under resten av sitt liv.
Amir återvänder till Afghanistan när han är i fyrtioårsåldern efter att ha fått ett samtal från en person som sagt åt honom att det finns ett sätt att ställa allt till rätta. Amir måste ta i tu med sitt dåliga samvete och reser, trots läget som råder i det forna hemlandet.
Den här boken är så vacker, fruktansvärd och fängslande att det inte går att fånga handlingen. Den är tät, både i sin handling och i sitt språk, och det går inte att komma undan författarens beskrivningar. “Flyga drake” är namnet och syftar på det stora nöjet i att tävla i drakflygning, men samtidigt är det draken som orsakar den brutna vänskapen mellan pojkarna och slutligen Amirs sätt att försonas med sitt förflutna.
Citatet om lögnen fångade mig och språket är typiskt för hela boken. Baba bär själv på en stor lögn och när Amir får reda på den måste han omvärdera sin far. Amir har alltid definierat sig själv utifrån sin far och när Baba inte är den han har verkat vara måste Amir även omvärdera sig själv. Det är för mig en oväntad vändning när det framkommer att Amir och Hassan är halvsyskon genom att Baba haft ett förhållande med Hassans mor. Ändå är Amirs uppgift klar när han får reda på detta. Hassans son Shorab lever föräldralös i Afghanistan och Amir förstår att det är hans uppgift att ta hand om honom.
Helt klart en av de bästa böckerna jag läst och jag rekommenderar den till alla som frågar efter boktips.