Kyss mig i bagagetutrymmet!

Tänk dig en frusen, huvva skitgolf. Tänk dig ett trasigt dörrhandtag på förarsidan. Tänk dig nu ett ännu trasigare handtag på passagerarsidan. Tänk dig sedan att en något underbetald, lätt överviktig kommunanställd vill ta sig in i ovan nämnda skitgolf för att parkera om den.

Först fick hon börja med att kyssa bagageluckans lås och försöka blåsa varmt liv i den stelfrusna låskolven - med den påföljden att läpparna fastnade mot den blänkande metallen. En helig vrede rann över henne och låskolven gjorde bäst i att genast tina upp så att läpparna befriades pronto.

Ovan nämnda kvinna har visserligen gått på yogalektioner under ett drygt år, men av dessa kroppsliga övningar syntes inte ett spår när hon småsvärandes på alla språk hon hoppas att Gud inte är så bra på ska försöka tråckla sig in genom bagaget. Vet ni hur trångt det är? 32-åringen vet.

När hon har ena knät i pannhöjd och det andra benet, i en för anatomin ännu okänd vinkel, medan kroppens mittparti kämpar för att ta sig över det hinder baksätet innebär hör hon:
- Hallåååå. Hur går det?
Hej på dig, mina söners sjukskrivna förskollärare. Hur det går? Tja, under omständigheterna rätt bra faktiskt, tackar som frågar.

In i den frusna skitgolfen, bort med bilbarnstolen som verkar vara snurrad och surrad med avsikten att stoleländet ska kunna motstå en smärre atombombstryckvåg. Ut genom passagerardörren, bak för att stänga frusna skitgolfens bagagelucka, fram till passagerardörren, in igen för att - något smidigare vill jag tillägga - glida över till förarsätet.

Skådespelet, eller bör jag säga spektaklet, kan skådas varje vardagsmorgon vid 7.50 när den 32-åriga kvinnan stiger ur bilen, samt varje vardagseftermiddag vid 16.45 när kvinnan ska in i bileländet igen.

Om någon ser ett stycke stolthet ligga skräpandes någonstans vore undertecknad tacksam om den lämnades in på Stadshuset i Piteå. Till dig, ca 60-åriga man som har sitt kontor på baksidan mot parkeringen och som har skådat detta inte mindre än två gånger i dag(inte för att jag tror att du läser det här, men om); den bjuder jag på.