Hur otrevligt det än var att kräkas upp den goda lunchen vi fick på stora konferensen i måndags var ändå den dagens behållning alla dialekter som framförde budskapet om den nya gymnasieskolan. Småländska, storstadsstockholmska, skånska och - tack och lov - dalmål.
Dalmålet, detta sjungande, lugnande, stigande och dalande som lägger sig som en varm filt runt hjärnans språkcentra.
Nytt bakslag med makens jobbplaner. Där det såg ljust ut blev det ändå lite dunkelt, så nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Regler är som ett enda stort trassel som vi nu måste reda ut. Vi och vi, förresten. Jag har inte så mycket att bidra med där.
Den hyrda filmen ligger osedd och blänger på mig, men jag orkar inte se den. Frågan är då om det är läge att gå tillbaka till jobbet i morgon om jag är så här usel. Dagen får utvisa.
Det här inlägget blev inte så intressant, men om ni läser det igen på dalmål ska ni se att ni snart sitter med ett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar