måndag 27 oktober 2008

Yoga - jodå...

Visst. Sure. Inga problem. Aktivt förmiddagspass med ståpositioner slutade med att jag hade lilleman liggandes under mig när jag stod i hundpositionen och han tryckte sina fötter mot mina armar. Den hunden gick inte. Så jag pussade I - eller Strävarn som jag numera kallar honom - tills han kiknade av skratt. Det är också bra för själen.

Trötta barn somnade i bilen efter lekförmiddag hos goda vännen. Det är en ren fröjd se pojkarna leka tillsammans och höra dem skratta och faktiskt konversera med varandra. Mammorna hann också prata. Man faller nästan varandra i talet för att hinna få ur sig så mycket som möjligt, men det känns bara bra = )

Dagens frågetecken är varför min man envisas med att ha mobiltelefon. Den fyller ingen vidare funktion eftersom den antingen är satt på ljudlös eller saknar batteritid. Jag träffade honom nyss när jag körde hem från stan och han bara vinkade. Mig veterligt ska han vara på jobbet den tiden, men det får väl bli en underhållande middagsberättelse.

Och sedan, bara oviktigt vetande, så har jag aldrig sett så många överkörda ekorrar som jag sett de senaste dagarna.

1 kommentar:

Anonym sa...

För att räta ut ev. frågetecken kan jag berätta att jag just denna dag glömde viktig nyckel hemma. Eftersom jag är ledig resten av veckan och jag är enda innehavaren av den nyckel var jag tvungen hem och hämta den. Med slut ström i mobilen kändes en vink som den naturliga kommunikationsmedlet.

Mannen