Det här med rättning borde snarare kallas avrättning. Det tar sannerligen livet av någonting vitalt i kroppen. Det är tydligen så att en lärare ska arbeta 45 timmar per vecka, men min fråga är vem i hela friden som klarar sitt arbete på den tiden? Jag gör det då inte och ändå kan jag känna dåligt samvete om jag går hem en halvtimme innan utsatt tid någon gång.
Jag trodde att jag hade ett idiotsäkert system för inlämningar, men jag börjar tro att jag bara har en idiot - i form av mig själv. Ett arbete är ohjälpligt borta och jag vet att jag har fått det i min hand. Jag har säkert lagt det på ett säkert ställe. Det är som de barnsäkra medicinflaskorna; helt omöjliga att hantera.
Nåja. Det finns annat att glädja sig över i mitt yrke. Efter en dag som denna lämnar jag arbetet med en påfylld energi som bara glada elever och välvilliga kollegor kan framkalla. Hemma väntade tredje världskriget i form av två stridslystna barn som bara frågade om sådant de garanterat skulle få nej som svar.
Tur att maken är foglig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar