Nu börjar han skolan, han som är stor och liten på samma gång och han verkar tycka att det är lika spännande som det är skrämmande. Det är liksom en milstolpe, det här också. Han har en andra tand som är riktigt lös och han kommer att kännas ännu äldre när han tappar den.
Själv följer jag med honom till skolan, bara en stund, från morgonen innan jag åker och tar emot mina egna nya elever. De har säkert lika mycket pirr i magen som jag själv har. Det känns också både spännande och pirrigt på samma gång. Man vet ju inte vad man får samtidigt som den här gruppen kommer att spela så stor roll för hur arbetsåret upplevs. Det brukar dock vara lite trixigt i ettan, lite stöta och blöta i tvåan för att sedan bli alldeles, alldeles underbart i trean.
I övrigt är det också spännande att få ihop två heltider, varav ett jobb är alldeles nytt i det här huset, och så får vi hoppas på att det kommer att flyta.
Allt annat flyter också snart. Den här sommaren kommer att gå till historien som den regnfattigaste - trodde vi - men nu är det som om den har fått mindervärdeskomplex och tar igen allt på en och samma gång. Regn, jag välkomnar dig. Ha en god arbetsvecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar